Angående dådet i Örebro - borde vi inte börja bry oss mer om de ensamma och utstötta?

Jo det borde vi och det måste börja i skolan. Ofta ser man det avvikande beteendet redan då, inte sällan orsakat av mobbning. Att sätta in åtgärder redan där är förmodligen det mest effektiva.

Ja självklart! 

Håller med Tecum ovan. 

Är man ensam idag är det inte lätt att få ett socialt sammanhang, särskilt om man inte är social och framåt. Vilket man troligen inte är om man nu är ensam.

Tyvärr brukar de som är socialt lyckade inte vara så intresserade av att ha något mer mindre socialt lyckade personer att göra. Och jag tror att de som är ensamma och utstötta helst skulle vilja ha ett normalt socialt sammanhang, inte någon slags kommunverksamhet för ensamma att gå till. 

Vi skulle behöver jobba med attityder till främmande människor brett i samhället. 

Det börjar med barnen och framförallt deras föräldrar. 

Frågan borde egentligen vara om hur vi ska få människor att känna en tacksamhet i stället och inte ta för givet att man ska få saker från samhället? Mördaren hade f ö en självvald ensamhet, det tycker jag man kan låta människor få ha.

Mördaren verkade ju arg för att han hade svårt att FÅ ett jobb, svårt att FÅ pengar. Den hjälpen han fick dög ju inte. Människors liv var helt oviktiga för honom för att verkade bara vara han som existerade.

Så hur skapar samhället människor som är tacksamma, inte tar saker för givet och känner för andra människor? Inte egocentriska med andra ord.

Skulle också vara behjälpligt om män startade vängrupper med andra män och tar hand om män i stort. Nu är det inte något mördaren skulle gå med på, men män i stora drag verkar betrakta ensamhet som synonymt med avsaknad av en kvinna. Så ska det inte vara naturligtvis. Kvinnor ska inte hållas indirekt ansvariga för mäns ensamhet. Speciellt inte förväntas bli en partner till någon för att hjälpa någon.

Som du skriver är manliga vängrupper ett uselt förslag då den typen av personer inte vill ha vänner. Det är försent då, de måste hanteras redan i skolan eller av professionella terapeuter. Att sluta betrakta dem som kufar och avvikare är en bra början.

Idén är då att män agerar förebilder. I stället för att idag då ensamhet har på något sätt förvandlats till avsaknad av en kvinna.

Det är fel anser jag. Om män vill bidra till en förändring så är det män som borde bli vänner med andra män, oavsett graden av kufighet. Fristående gällande kvinnor.

Män behöver bli mer ansvarsfulla generellt. Visar en man att han är ansvarsfull så bidrar han till att vara en god förebild.

Jag tror att mördaren är ett symptom på en rådande mansroll där mannen (och många män) förväntar sig bli omhändertagen av samhället. Mördaren ville bara ha och ha, inte tusan var han tacksam över det han fick. Omättlig, egoistisk.

Ja mördaren ville bli omhändertagen av samhället, men varför hade han blivit sån? För du kan väl inte mena att de flesta män vill bli omhändertagna av samhället? Tvärtom är män mer negativa till bidrag och till personer som inte kan/vill försörja sig själva än vad kvinnor är. Och de flesta män är ansvarsfulla. 

Örebromannen är den typ av person som är allra svårast att nå. Självvald ensamhet, ointresserad av vänner eller en kvinna eller förebilder, inga sociala kontakter ens på nätet, inget att hänga upp ett omhändertagande på. Han hade visst en konflikt med socialen men det är inte skäl för ingripande.
Kanske hade det gått att vända trenden i skolan då han var ung och påverkbar. Men ska man tvinga sig på den som söker ensamhet?

En kvinna är ingen patentlösning. Breivik hade haft flera förhållanden men lämnat.

Breivik begick sin masskjutning pga politiska motiv. Det är inte jämförbart.

Örebroskjutaren tyckte att det var självklart att han skulle bli omhändertagen av samhället. Varför har det blivit så, hur kan någon resonera på det sättet?

Det är samma psykologi när män anser att det enda som råder bot på hans ensamhet är en kvinna som ska på något sätt "rädda" honom. Sättet det uttrycks är via en entitlement. Han blir arg om inte han får sympatier. Han visar den aggressionen genom att sätta sig i en offerposition. Somliga kommer till hans räddning och tycker så synd om honom. De som sympatiserar verkar också tro att den enda lösningen är en kvinna, som tar hand, vårdar.

Själva släpper de ansvaret.

Jag tror man blandar ihop saker. Det ena är att samhället skurit ned på socialt arbete, boenden och liknande. 
Det andra är att samhället förändrats så det blivit svårare att leva i. Men också att det finns mycket mer som kan stimulera en i ensamhet. Vilket då gör att man drar sig undan.
I det ingår såklart att samhället blivit mer individualistiskt och krävande.
Det första kan man lösa med pengar, det andra är svårare. Och här räcker inte volontärer riktigt. Även om det såklart är bra med det de kan göra.