”Sluta tänk på det så kommer du bli gravid!”
Jag känner mig så arg, ledsen och frustrerad!!
(Vill innan jag skriver inte få några pekpinnar kring att 4 månader inte är länge, det är normalt med ett års försök osv. Jag vet det men jag blir knäckt ändå. Ingen behöver tycka synd om mig för detta heller, behöver mest få ventilera och kanske få några kloka råd och tankar från er som kanske är i en liknande situation).
Jag och min sambo har försökt bli gravida i 4 månader, vi har klockat ägglossning och även kört utan tester då min menscykel är som en klocka (har en cykel på 28 dagar) och jag har koll på när jag har ägglossning. Men det går inte. Månad 1 och 3 bröt jag ihop och gick i princip in i väggen och har reagerat så starkt på att se andra gravida.. Mitt i all affekt så tänker man att alla andra blir gravida direkt. Det kommer upp announcements på Facebook, instagram och man kan inte komma ifrån det.
Folk säger ?sluta tänk på det så blir du gravid?. Ja, men hur slutar man tänka på nåt som man vill ha?! Och få höra att någon annan ?blev gravid på första försöket? när man själv är ledsen för att det inte gick gör ju inte saken bättre heller, kanske inte det man vill höra när man varje månad sörjer nåt som inte blev..
Jag försöker intala mig själv att det kan ta upp till ett år att bli gravid och att det är normalt och jag försöker bota tankarna med träning och ha inställningen att händer det så händer det, och inte sitta med ett gravtest i högsta hugg. Men att varje månad stöta på mensen är lika hjärtskärande och man tänker att något är fel?
Hur gör ni för att sluta tänka på barn och graviditet? Och hur fyller ni upp tiden mellan äl och bim för att inte fastna i tankarna på dem?
Mvh en ledsen 29-åring som vill bli mamma :(