Bör jag skaffa barn med min flickvän?

terapi

Låter som att är tillsammans bara för att hon vill ha barn. Nåt hon har fått sina barn kommer hon bry sig ändå mindre om dig.  

Nej, du ska absolut inte skaffa barn med henne, det vore högst oansvarigt och orättvist mot ett barn. Hennes snack om att hon skulle bli harmonisk och bla bla om hon fick ett barn är bara skitsnack. Kanske tror hon själv på det och menar det, men det kommer inte att bli så.

Enligt mig ska ni inte ens vara ihop, varför lever man i en relation där man bråkar flera gånger i veckan? Det är inte sunt och inte vad en relation ska vara, den ska ge energi, glädje och samhörighet.

Nej nej nej! Spring! Bli inte fast med henne i 18+ år.

Nej, det låter som en dålig matchning ärligt talat.

Sen så tror jag att den här konflikträddheten du känner inte är något som gynnar ett bra förhållande. Om jag nu ska vara bryskt ärlig så tror jag att dynamiken i förhållandet landar i ett omhändertagande från kvinnan sida. En slags pseudobebis. Du behöver vilja saker och ta plats som en jämbördig vuxen. Ta initiativ och inte bara bli ledd.

Kanske inte nödvändigtvis i detta förhållande.

Tycker du att bråk ska vara en del av ett barns uppväxt? Om nej, så ska ni självklart inte skaffa barn.

Tack för svar!

Jag skulle inte påstå att jag bli ledd i relationen. Jag tar initiativ till att lösa konflikter. Vi har även varit i parterapi. 

vi har en jämställdhet kring hemmet med städning, matlagning, tvätt. Så tycker även min flickvän. 

Däremot ligger min flickvän före mig i initiativet att skaffa barn omgående. Hon tycker det är tillräckligt bra för att skaffa barn, men jag vill ha en mer fungerande relation. 

Menar du ?Moses? att det är min konflikträdsla som skapar detta? Eller hur menar du? Jag säger vad jag tycker, men märker att detta inte bidrar till att lösa konflikter, även när jag bekräftar henne och gör det på ett lugnt sätt. 

mellan bråken så är det såklart också fina stunder. Men jag vet inte hur jag ska se på detta och om det kan lösa sig om det blir som hon önskar, att vi går all in.

Lämna, sen terapi.
Om ni har det sådär redan utan barn så kan du ju inse själv hur hon kommer att bli med amningshormoner, sömnbrist, brist på egentid mm samt allt annat som kommer med att ha barn. 
Hon är kort sagt inget att satsa på. 

Absolut inte! Tycker hela ert förhållande verkar vara osunt.
Och nej, hon skulle absolut inte bli lugn och harmonisk av barn. Med tusen hormoner, minimalt med sömn, oro för barnet osv. Hon säger också att hon skulle bli harmonisk för då skulle hon veta att du finns kvar hos henne iom barnet. 

Var glad att hon sätter ultimatum. Låt det ta slut. Och har ni sex fler gånger, se till att använda kondom och kolla att den är oskadad. Känns som risk för att hon hör till dem som kan ljuga om p-piller och kanske till och med göra hål i en kondom... Ja, sånt är extremt, men sånt händer och din sambo verkar helt låst i att ett barn gör allt bra och att blir hon gravid har hon dig fast. 

Att ni har det bra ibland också räcker inte! Så säger de som blir misshandlade också, att han är ju så fin ibland.

Som man har du möjlighet att få barn i många år till. I en sund relation med en stabil och kärleksfull kvinna som kan luta sig mot dig, men du också mot henne.

Du har ingen skyldighet att se till att hon får barn någon gång!
Tänk på dig själv och tänk på att inget barn ska leva under de förhållanden du beskriver. 

Lycka till med allt!

Man skaffar inte ett barn när man har ett förhållande som är i bästa fall instabilt.