Ex sambons livskris

Låter lite impulsivt. Men det är väl en del i ADHD också (ja alla är olika innan nån säger nåt om det där). Har du märkt av tendenser till beteendet innan? Impulsiv på andra vis? Gör saker innan hon tänker efter/inte tänker på konsekvenser. 

Tror att hon är mitt uppe i en liten kaos situation där hon inte vet hur hon ska bete sig eller vara. Hon landar kanske sen. Ge henne lite tid. Men försök att inte sitta och hoppas heller. Lätt att bara bli besviken då. Men är du på henne för mycket så lär du bara skjuta henne mer ifrån dig. 

Ja att hon har varit impulsiv i vårat förhållande har hon definitivt. Vid många tillfällen. Tröttnar snabbt på saker. Det ska flyttas möbleras om och ja sådana saker. 

Jag ska dock inte förneka att vi har haft våra med och motgångar i vårt förhållande och att det alltid har varit toppenbra, men överlag så har det varit bra. Väldigt bra faktiskt. Vi delar samma värderingar, har alltid haft väldigt stark attraktion till varandra. Har haft samma drömmar och mål i livet. 
Men som sagt det är hennes resa att göra. Jag har min resa också med mina saker jag har börjat arbeta med. Men jag saknar ju såklart att ha henne att dela livet med för hon är en fantastisk människa! Hur klarar man sig igenom detta egentligen? 

Ingen mer? 

Tror ni det kan vara så att det egentligen bara är så att känslorna är döda? 

En del av mig vill skriva: lita på hennes ord. 

Men din magkänsla tycks ju känna något annat. Varför då? Beror det på hur hon beter sig? Tex agerar som vanligt? Eller på hur hon gjorde slut? Varför är din instinkt att detta inte gäller? Beskriv gärna så är det lättare att hjälpa dig.

Tror du hon har ADHD? 
Eller kanske är bipolär? 

Oavsett det, så kanske hon faktiskt kommit fram till att det är över.

Men berätta gärna varför din magkänsla verkar säga att detta är en impuls. Jag tror faktiskt på dig, du låter även övertygad i din trådstart. Men det måste ha att göra med hennes beteende.

Fick precis reda på att hon har varit otrogen mot mig i över en månads tid. 

Jag beklagar. 

Hur känns det nu?

Att fundera på när chocken lagt sig:
Är det något du kan förlåta med tiden? Tror du fortfarande ni kan hitta tillbaka till varandra trots det? 

För mig så är det det största sveket man kan göra och helt oförlåtligt så nej det är dött från mitt håll. Nu får vi ha en fungerande kontakt kring barnen bara. 

Har du nån du kan snacka med?

Ja det har jag. Min familj och vänner. 

Bra.

Skriv gärna mer i tråden framgent om hur allt landar. Kan nog vara stöd för andra. 
Hur känns det idag?

Det kommer jag göra. 

Idag känns det svårt. Hon verkar faktiskt inte ens förstå att hon har gjort något fel och det skrämmer mig faktiskt. 

Hon kanske tycker du har felat längre och motiverar sin otrohet med det.

Fortfarande en felaktig handling att bedra någon, men när det går så långt i en relation så har ofta båda parter försummat relationen. 
(Nu pratar jag inte notoriskt otrogna)

Ja vi har haft det kämpigt det senaste halvåret, men enligt mig saker som går att jobba på. 

tyvärr måste man ju båda vilja. synd att det bara är du som vill.