Ändrat sig i barnfrågan

Fortsätt vara tydlig. Du kan inte göra så mycket mer. 
Kanske säkerställa en gång för alla att nu säger jag så här till dig, det kommer inte att bli fler barn. Jag kan inte bemöta det på fler sätt men jag kommer inte att föda fler barn till den här världen. Och om det är väldigt viktigt för dig så kanske vi inte är rätt för varandra. 

Med all respekt men då kanske det är dags att ta ett allvarligt snack om ni alls ska vara ihop . 
Annars kommer ni snart sitta där och känna er lurade båda två och ett förhållande i kras när ni tvingats fejsa sanningen via nån händelse ni hade kunnat undvika. 

Om barnfrågan är en dealbreaker måste ni kunna prata om huruvida ni faktiskt har en framtid ihop. Han kanske vill hitta en tjej som kan ge honom barn. Du kanske passar bättre med någon som är steriliserad och klar. 

Eller ta upp frågan om just att sterilisera dig. Du har dìn hälsa i fokus och vill inte riskera den. Du tänker sterilisera dig och upplyser honom.om det.

Han har barn, vuxna. Jag känner väl lite att han är för gammal för fler också egentligen, vilket är en orsak till att jag själv ändrat mig i frågan också. Vad man kände i nyförälskelsen är något annat... 

Jag kommer inte sterilisera mig, däremot ev genomgå hysterektomi om några år.

Det finns inga andra råd att ge än att hålla fast vid ditt nej. Ingen kan eller ska tjatas till att skaffa barn. Din kropp och ditt liv.

Det enda råd man skulle kunna ge utöver det är att bryta upp med karln om han fortsätter, för det där är inget acceptabelt beteende.

Du kan ta upp frågan om barn just för att du tänker en hysterektomi . Att just därför blir det noll barn.

Han får själv avgöra hur viktigt barn är. Det beslutet måste han äga själv .  Vill han ha barn tycker han nog inte att han är för gammal. Är ni runt 40 så finns det ju många män som skaffar sina första barn i den åldern. Att han har vuxna barn är irrelevant. 

Han är 55 och självklart är det hans val. Hysterektomi för min del är om kanske fem år, så finns ju "gott om tid" för att försöka få barn innan det. Jag är 35.

Har ofta undrat varför folk egentligen skaffar barn - är det för deras egen skuld eller för barnets? För min egen del skulle jag bli HELIGT förbannad om mina föräldrar visste att dom har en grav, genetisk defekt som jag skulle ärva och därmed få ett eländigt liv.

Min mor var 55 år när jag föddes, till hennes försvar kan jag berätta att det var en ?olycka?, hon trodde att hon var i klimakteriet. Att växa upp med gamla och sjukliga föräldrar är ABSOLUT INGE ROLIGT!!!

Ja då får du vara övertydlig med din syn på barn , ta ansvar för preventivmedel och ta tjuren vid hornen om det blir tjafs .

Sen rent generellt kan han väl få drömma och önska högt så mycket han vill , det behöver ju inte betyda att han struntar i ditt nej utan kan vä tycka det är lite mysigt med såna tankar. Ungefär som att man tänker och drömmer om att flytta till Spanien och kollar hus på Hemnet fast man egentligen inte har möjlighet.  

Det där gäller dock inte mig. Mitt är inte ärftligt och för att jag känner mig för gammal betyder ju inte att jag egentligen är det. Jag var väldigt ung när jag fick mina barn och tvingades bli vuxen tidigt, så det bidrar nog till den känslan. Han skulle däremot hinna bli närmare 80 innan barnet flyttar hemifrån.

Känns som att ju mer han pratar om det, desto starkare blir önskan. Jag orkar inte lyssna på hans barndrömmar, för mig är inte det jämförbart med att drömma om utlandsflytt.

Du har all rätt att ångra dig och inte vilja ha barn. Han har all rätt att anse att det då är viktigare än ert förhållande.

Ni måste dock prata om det här så inte nån går och antar saker. 

Han säger att jag är viktigare än allt, men han slutar ändå inte.

Kanske för att han ändå tänker att du ska ångra dig igen.

Ni måste liksom sätta er ned med bara den här frågan på bordet.

Man skaffar alltid barn för sin egen skull. För att man vill ha barn. Ingen människa har bett om att bli född, och inget barn har makt över sina uppväxtvillkor.
Men jag håller absolut med dig om att det vore önskvärt om fler frågade sig vad de kan erbjuda ett barn innan de sätter det till världen. 

Har du sagt ordagrant rakt ut "Jag vill inte ha fler barn" eller liknande? Se honom i ögonen och gör det annars. Säg att du vill vara hur tydlig som helst med detta och att du vill att ni släpper diskussionen.

Får jag fråga hur ärlig och rakt på sak du varit med att ha ändrat åsikt? 

För om du varit svävande och uttryck "vi får se" etc så har du ju faktiskt inte sagt nej. 

Allt annat än ett klart nej är att räkna som ett ja.