• Anonym (Dum mamma)

    Besviken över bebisens kön

    Väntar troligen en flicka. Har en pojke sedan tidigare och hade verkligen sett fram emot att han skulle få en lillebror, framförallt för att jag tänker att syskonrelationen blir så mycket finare och starkare när syskonen är av samma kön. 

    Även så mycket lättare då det är större sannolikhet att ha samma intressen osv. Har så svårt att se mig själv som mamma till en flicka, trots att jag själv var extremt "flickig" som liten.

    Snälla motbevisa mig om att barnen kan få en stark och fin relation trots olika kön. 

    Hatar mig själv för dessa känslor, det viktigaste är ju att det är en frisk bebis trots allt och trodde aldrig att jag skulle känna så här.

  • Svar på tråden Besviken över bebisens kön
  • Mammaa44

    Jag har två sönder och en dotter, både sönerna har bättre relation till dottern som är mellanbarnet än till varandra :).

    båda grabbarna lekte mycket med henne när dom var yngre

  • Anonym (Dum mamma)
    Mammaa44 skrev 2025-02-11 10:13:01 följande:

    Jag har två sönder och en dotter, både sönerna har bättre relation till dottern som är mellanbarnet än till varandra :).

    båda grabbarna lekte mycket med henne när dom var yngre


    Tack för ditt svar! Vad fint att de har en bra relation till varandra ❤️
  • cosinus

    Har två av varje.

    Flickorna är äldst och yngst och killarna i mitten, 2 år mellan varje isch.

    Killarna spelar en del med gemensamma kompisar (dator) men i övrigt så är båda killarna närmare äldsta tjejen än varandra.

    Ettan och trean är de som varit absolut tightast. Delat samma fritidsintressen och är väldigt lika till sättet.

    Fyran går sin egen väg, har utbyte av alla syskon men inte supertight med någon.

    När jag väntade nummer två hoppades jag på en till tjej trots att jag alltid tänkt att jag som var en pojkflicka som barn skulle ha lättare att relatera till en kille. I efterhand har jag förstått att jag nog egentligen kände att jag redan fått det perfekta barnet och ville ha en till likadan typ. Men det kändes väldigt fel där och då när han kom ut.

    Men summa summarum så gick det över, och det fort. Alla barnen är sina egna individer och deras likheter och olikheter sitter väldigt lite i könet. Ska jag para ihop dem på nåt sätt så är ett och tre en grupp och två och fyra en grupp. Ett-Tre är lika sin far i kropp och utseende. Lite känsligare och lite mer lättstressade. Två-Fyra är lik mig i kroppen, omöjliga att stressa, väldigt enkelt för matte och logik och såna saker. 

    Det kommer bli bra ska du se.

  • Anonym (qwerty)

    Stackars barn som har en sådan dum mamma att hon bedömer all sin kärlek över om ungen står eller sitter när de pissar

  • Anonym (Sery)

    Det finns inga garantier för någonting oavsett.
    Börja där.

    Även om du fått två pojkar kan den ena bli mer mammig och inte alls ha samma intressen som din äldre pojke.
    De kan växa upp som totalt ointresserade av varandra och aldrig umgås som vuxna. 
    Eller så får du barn, samma kön eller ej, som blir varandras klippor tills de blir pensionärer. 

    Så släpp själva könsgrejen. 
    Och försök att inte förvänta dig så mycket eller tro en massa saker. Bygger man upp det  (för sig själv) så blir det tuffare när det inte blir så.
    Jag själv försöker att inte ha så mycket förväntningar utan låter mig glatt överraskas istället. Jag upplever det som ett smidigare sätt att ta sig an livet eftersom man ändå aldrig vet.

  • Mammaa44
    Anonym (Dum mamma) skrev 2025-02-11 10:22:13 följande:
    Tack för ditt svar! Vad fint att de har en bra relation till varandra ❤️
    Det var så lite, din son kommer tycka det är fantastiskt med ett syskon oavsett vad bebisen använder för att kissa ska du se :)
  • Anonym (Hm)

    Jag är syster till en äldre bror. Han är det absolut bästa jag har. När vi var små var det väl en del kiv, men det är så små barn fungerar oavsett kön. Under ungdomen fanns vi alltid där för varandra. Han skyddade mig mot idioter och jag hjälpte honom med hans flickvänner som han hade råkat göra sura, backade och hjälpte varandra att smyga in så föräldrarna inte skulle upptäcka om någon varit ute sent. Vi festade tillsammans, åkte motorcykel (hans) eller gick och bowlade om vi både hade tråkigt. Även nu i vuxenlivet är han min bästa vän. Våra barn har vuxit upp som syskon och hans fru är som min syster. Klart vi lever skilda liv trots allt, med allt vad en egen familj innebär, men att två syskon med olika kön betyder ingenting för hur fin relation man får. 

  • Anonym (Dum mamma)
    Anonym (Hm) skrev 2025-02-11 14:11:50 följande:

    Jag är syster till en äldre bror. Han är det absolut bästa jag har. När vi var små var det väl en del kiv, men det är så små barn fungerar oavsett kön. Under ungdomen fanns vi alltid där för varandra. Han skyddade mig mot idioter och jag hjälpte honom med hans flickvänner som han hade råkat göra sura, backade och hjälpte varandra att smyga in så föräldrarna inte skulle upptäcka om någon varit ute sent. Vi festade tillsammans, åkte motorcykel (hans) eller gick och bowlade om vi både hade tråkigt. Även nu i vuxenlivet är han min bästa vän. Våra barn har vuxit upp som syskon och hans fru är som min syster. Klart vi lever skilda liv trots allt, med allt vad en egen familj innebär, men att två syskon med olika kön betyder ingenting för hur fin relation man får. 


    Åh, vilken underbart fin relation ni har haft genom uppväxten ❤️ Tack för att du ville dela med dig om detta! 
  • Anonym (Dum mamma)
    Anonym (Sery) skrev 2025-02-11 11:14:17 följande:

    Det finns inga garantier för någonting oavsett.
    Börja där.

    Även om du fått två pojkar kan den ena bli mer mammig och inte alls ha samma intressen som din äldre pojke.
    De kan växa upp som totalt ointresserade av varandra och aldrig umgås som vuxna. 
    Eller så får du barn, samma kön eller ej, som blir varandras klippor tills de blir pensionärer. 

    Så släpp själva könsgrejen. 
    Och försök att inte förvänta dig så mycket eller tro en massa saker. Bygger man upp det  (för sig själv) så blir det tuffare när det inte blir så.
    Jag själv försöker att inte ha så mycket förväntningar utan låter mig glatt överraskas istället. Jag upplever det som ett smidigare sätt att ta sig an livet eftersom man ändå aldrig vet.


    Så är det, jag försöker tänka att mina kusiner som båda är av samma kön var rivaler hela sin uppväxt, så självklart är det inga garantier, men ja, man tänker väl lite på vad man själv önskade som liten.

    Vilken underbar familj du verkar ha och så fint att syskonen har så stor glädje av varandra ❤️ 
  • Anonym (Dum mamma)
    cosinus skrev 2025-02-11 10:23:44 följande:

    Har två av varje.

    Flickorna är äldst och yngst och killarna i mitten, 2 år mellan varje isch.

    Killarna spelar en del med gemensamma kompisar (dator) men i övrigt så är båda killarna närmare äldsta tjejen än varandra.

    Ettan och trean är de som varit absolut tightast. Delat samma fritidsintressen och är väldigt lika till sättet.

    Fyran går sin egen väg, har utbyte av alla syskon men inte supertight med någon.

    När jag väntade nummer två hoppades jag på en till tjej trots att jag alltid tänkt att jag som var en pojkflicka som barn skulle ha lättare att relatera till en kille. I efterhand har jag förstått att jag nog egentligen kände att jag redan fått det perfekta barnet och ville ha en till likadan typ. Men det kändes väldigt fel där och då när han kom ut.

    Men summa summarum så gick det över, och det fort. Alla barnen är sina egna individer och deras likheter och olikheter sitter väldigt lite i könet. Ska jag para ihop dem på nåt sätt så är ett och tre en grupp och två och fyra en grupp. Ett-Tre är lika sin far i kropp och utseende. Lite känsligare och lite mer lättstressade. Två-Fyra är lik mig i kroppen, omöjliga att stressa, väldigt enkelt för matte och logik och såna saker. 

    Det kommer bli bra ska du se.


    Så glad att höra detta ❤️ Ligger nog något i det att jag också tycker att jag redan har det perfekta barnet och vill ha en till som han. Man är ju nervös som det är hur livet ska bli för familjen när den utökas, så man vill kanske ha det man redan är trygg med 🙈
  • Anonym (Sery)
    Anonym (Dum mamma) skrev 2025-02-11 15:10:35 följande:
    Så är det, jag försöker tänka att mina kusiner som båda är av samma kön var rivaler hela sin uppväxt, så självklart är det inga garantier, men ja, man tänker väl lite på vad man själv önskade som liten.

    Vilken underbar familj du verkar ha och så fint att syskonen har så stor glädje av varandra ❤️ 
    Det är många saker man väver in.
    Och det skadar inte att reflektera över dem. Såsom du gör.
    Du verkar uppmärksam.

    Men sen ändå kunna släppa det och ödmjukt ta emot det som kommer i ens väg.

    Jag har två barn som är extremt lika både till utseende, maner och sinne. Men det är väldigt många år emellan. Så även fast de båda spelat hockey tex så är äldsta sonen förbi det stadiet medan den yngre just har börjat. Hade det bara varit 2-3 år emellan hade utbytet förmodligen (finns aldrig någon garanti men antagligen) varit större. Stressen och trycket på oss vuxna också förstås om vi haft två hockeykillar i olika serier med allt vad det innebär.. men jag, du förstår hur jag menar.

    Nu hoppas jag att de ska kunna få en fin relation som vuxna sen. När båda flyttat hemifrån och försörjer sig själva så är min erfarenhet att åldern inte har så stor inverkan längre.
  • Anonym (L)

    Jag har en dotter och en son, 2,5 års åldersskillnad. Dom har alltid lekt jättemkt ihop, lekt allt möjligt. Nu är dom 12-14 år och båda har innebandy som intresse och spelar TV-/dataspel ihop. Dom är tighta men hänger inte ihop varje dag, dom har ju sina kompisar också. Dom är väldigt könsstereotypiska och har också helt olika intressen men har ändå mkt gemensamt och har mkt glädje av varandra 💕

    Min man står sin syster väldigt nära i vuxen ålder också. Dom har mkt gemensamt. Jag har två systrar och vi tycker absolut om att ses men jag är inte särskilt tight med dom, vi har olika umgängen, inga gemensamma intressen osv.

    Så det här med att bara barn av samma kön kan stå varandra nära och ha glädje av varandra är skitsnack. Det är ju mkt vi föräldrar som sätter ribban för hur deras relation ska bli. 

  • Anonym (R)

    Jag har en pojke och en flicka med stor åldersskillnad. De har en fin relation! Pojken är äldst och han tar hand om sin lillasyster på ett väldigt kärleksfullt sätt. Varje morgon innan han går till skolan tar han upp henne i famnen och kramar och pussar henne. Och varje kväll innan hon lägger sig. 

Svar på tråden Besviken över bebisens kön