• Anonym (Vem är du?)

    Samma människa annan person

    Jag känner mig lurad av min partner. När vi träffades berättade hon om sin ADHD/ADD diagnos. Hon var lite rörig men rolig och kärleksfull. Det visade sig att hon då gick på en ADHD medicin som var Concerta. Efter ett uppehåll i medicinering har nu nu under ett år kört Atomoxetin. Hon är fortfarande lika rörig och glömsk men medicinen har gjort henne känslomässigt avrubbad och extremt självcentrerad och tråkig. För mig är detta så otroligt frustrerande. Jag ser personen jag blev kär i framför mig men det är som att hon bara är ett skal. Någon mer med liknande erfarenheter?

  • Svar på tråden Samma människa annan person
  • Anonym (Q)

    Jag har ADHD, visserligen högfungerande, det är ingen som skulle märka det förutom dom jag lever med. 


    Men jag provade mediciner som yngre, och det enda som hände var att det som gör min person till stora delar försvann. Få fördelar, förutom att det kunde underlätta när jag skulle fokusera på en specifik syssla några timmar. 


    När min parter, en pedant noggrann kvinna, föredrar mitt tankspridda, ostrukturerade röriga jag framför den medecinerade versionen, vet man att det är på riktigt 😂

    Har medicin den effekten är det bättre att lära sig hantera sina symptom snarare än att kväva dom. Det är inte en så graverande diagnos för de allra flesta, det handlar mest om att man åker ned i en spiral för att man klankar ned på sig själv. Det är bättre att bara komma till insikt, jag kanske fungerar bättre om jag växlar mellan att lyssna på en podd, titta på tv, plocka maskinen, etc i femminuterscykler istället för att prompt tvinga sig själv att göra en sak i taget. Det botade mig i princip, och jag tror helt ärligt talat att jag är mindre rörig och mer effektiv än majoriteten odiagnostiserade om jag får följa min egen struktur utan inblandning av andra.

    Jag har tappat tron på att diagnosen är på riktigt. Jag kunde högskoleutbilda mig som vuxen, visserligen i en relativt uppblåst tornado, men samtidigt gjorde jag det samtidigt som jag parerade familjeliv och heltidsarbete. VEM är inte rörig och glömsk under de förutsättningarna? Det vi kallar ADHD är egentligen en personlighetstyp med kapacitet att dra på sig mer än andra, och i dagens samhälle och struktur kan det framstå som dysfunktionellt även om det i grunden inte är det.

    Med det sagt måste hon själv vilja ha en förändring, ultimatum och bråk lär inte påverka, snarare förvärra.

  • Anonym (Nej)

    Men ts, ingen av de personer du har sett är ju den rätta, äkta personen! Den du har sett var utifrån medicin X och nu utifrån medicin Y.

  • Anonym (Håller inte med)
    Anonym (Q) skrev 2025-02-11 09:16:56 följande:

    Jag har ADHD, visserligen högfungerande, det är ingen som skulle märka det förutom dom jag lever med. 


    Men jag provade mediciner som yngre, och det enda som hände var att det som gör min person till stora delar försvann. Få fördelar, förutom att det kunde underlätta när jag skulle fokusera på en specifik syssla några timmar. 


    När min parter, en pedant noggrann kvinna, föredrar mitt tankspridda, ostrukturerade röriga jag framför den medecinerade versionen, vet man att det är på riktigt 😂

    Har medicin den effekten är det bättre att lära sig hantera sina symptom snarare än att kväva dom. Det är inte en så graverande diagnos för de allra flesta, det handlar mest om att man åker ned i en spiral för att man klankar ned på sig själv. Det är bättre att bara komma till insikt, jag kanske fungerar bättre om jag växlar mellan att lyssna på en podd, titta på tv, plocka maskinen, etc i femminuterscykler istället för att prompt tvinga sig själv att göra en sak i taget. Det botade mig i princip, och jag tror helt ärligt talat att jag är mindre rörig och mer effektiv än majoriteten odiagnostiserade om jag får följa min egen struktur utan inblandning av andra.

    Jag har tappat tron på att diagnosen är på riktigt. Jag kunde högskoleutbilda mig som vuxen, visserligen i en relativt uppblåst tornado, men samtidigt gjorde jag det samtidigt som jag parerade familjeliv och heltidsarbete. VEM är inte rörig och glömsk under de förutsättningarna? Det vi kallar ADHD är egentligen en personlighetstyp med kapacitet att dra på sig mer än andra, och i dagens samhälle och struktur kan det framstå som dysfunktionellt även om det i grunden inte är det.

    Med det sagt måste hon själv vilja ha en förändring, ultimatum och bråk lär inte påverka, snarare förvärra.


    Min sambo har adhd. Han är väldigt rörig, har svårt att hålla reda på tider, svårt med städning (planera detta) och svårt att koncentrera sig. Om detta är en personlighetstyp enligt dig så är det så jädra oattraktivt så det inte är sant. Medicinen han tar hjälper med koncentrationen. Sen beror det ju också på vilken medicin man tar. Vissa gör en slö och andra ingen skillnad alls förutom bättre koncentrationsförmåga. Nej, jag är helt övertygad om att adhd är en diagnos och inte ett personlighetsdrag.
  • Anonym (Q)
    Anonym (Håller inte med) skrev 2025-02-11 10:08:59 följande:
    Min sambo har adhd. Han är väldigt rörig, har svårt att hålla reda på tider, svårt med städning (planera detta) och svårt att koncentrera sig. Om detta är en personlighetstyp enligt dig så är det så jädra oattraktivt så det inte är sant. Medicinen han tar hjälper med koncentrationen. Sen beror det ju också på vilken medicin man tar. Vissa gör en slö och andra ingen skillnad alls förutom bättre koncentrationsförmåga. Nej, jag är helt övertygad om att adhd är en diagnos och inte ett personlighetsdrag.
    Jag förstår vad du menar, men det jag säger är att det är ett drag som i grunden hade fungerat perfekt i ett bondesamhälle för 200 år sedan, och ännu längre tillbaka. I dag är världen uppbyggd på en viss struktur, där de här dragen inte framstår som välfungerande.

    Jag var i ett kaos, fick ingenting att fungera. Men sedan jag valde ett yrke som passar för mig, och lagt upp ett liv anpassat för mina förutsättningar, är jag mer framgångsrik och effektiv än de allra flesta. Är du med? Vi blir inknölade i den svenska ramen, mår inte bra där och fungerar inte. Bara i exempelvis Sydeuropa bodde jag några år, där fungerade jag betydligt bättre.

    Vad du tycker är attraktivt är rätt ovidkommande rent biologiskt. Att attrahera kvinnor är nog det sista bekymret jag haft i livet, det är nog den del som fungerat bäst 😂

    Men som sagt, idag fungerar jag bra, när jag slutat anpassat sönder mig efter en bestämd struktur. Helt plötsligt började jag må bra och fungera.
Svar på tråden Samma människa annan person