Vi kommer ju ändå aldrig ha en relation
Varför lägga energi på "svärföräldrar" och tillhörande familj när man ändå aldrig kommer umgås med dem? Varför involvera sig när man äntligen "hittat sig själv", njuter av sin tillvaro och äntligen lyckas leva livet? Leva sitt eget liv och inte leva för någon annans skull. Ger man lillfingret och påvisar sin existens så lär de direkt se 'en som en i familjen och slita åt sig hela armen och resten av kroppen och påtvingade fikor blir till födelsedagsfirande för folk man inte känner och man ska återigen pina sig igenom högtider, högtider som man äntligen lärt sig älska, i hemmets lugna vrå! Alla verkar tycka att jag är världens jävla gris för att jag inte ställer upp som min partners uppvisningsobjekt som ska ordna och fixa och vara välkomnande mot varenda jävel inom 20 mils radie!
Är ni fler som på äldre dar lever särbo och verkligen skiljer på "ditt liv" och "mitt liv"?