• Anonym (40+ och har äntligen hittat mannen i kitt liv)

    Vi kommer ju ändå aldrig ha en relation

    Varför lägga energi på "svärföräldrar" och tillhörande familj när man ändå aldrig kommer umgås med dem? Varför involvera sig när man äntligen "hittat sig själv", njuter av sin tillvaro och äntligen lyckas leva livet? Leva sitt eget liv och inte leva för någon annans skull. Ger man lillfingret och påvisar sin existens så lär de direkt se 'en som en i familjen och slita åt sig hela armen och resten av kroppen och påtvingade fikor blir till födelsedagsfirande för folk man inte känner och man ska återigen pina sig igenom högtider, högtider som man äntligen lärt sig älska, i hemmets lugna vrå! Alla verkar tycka att jag är världens jävla gris för att jag inte ställer upp som min partners uppvisningsobjekt som ska ordna och fixa och vara välkomnande mot varenda jävel inom 20 mils radie!
    Är ni fler som på äldre dar lever särbo och verkligen skiljer på "ditt liv" och "mitt liv"?

  • Svar på tråden Vi kommer ju ändå aldrig ha en relation
  • Anonym (Sofia)

    Oj, du låter otroligt arg och frustrerad. Jag beklagar att du haft det så jobbigt i tidigare relationer!

    Jag får inte helt grepp om hur din nuvarande situation ser ut. Är du och din nuvarande partner oense om huruvida ni ska flytta ihop eller inte?

    Men för att svara på din fråga i slutet: jag är särbo och min partner och jag trivs oerhört bra med det. Vi är dock inte främmande för att flytta ihop om vi skulle komma på att vi hellre vill det, men det är inget som vi strävar efter. 

    Skiljer på mitt och ditt... jo, det gör vi ju eftersom vi har just olika hushåll med allt vad det innebär. Samtidigt har vi en ganska stark inställning av att dela med oss och hjälpa varandra. Jag vet inte om vi sticker ut där eller om särbor brukar göra det generellt.

    Däremot vet jag inte om en samflytt hade spelat roll i relationen till våra respektive föräldrar och så. Vi ser varandras föräldrar som svärföräldrar även om vi varken är gifta eller bor ihop. Vi tycker mycket om varandras familjer även om vi inte träffar dem så ofta.

  • Anonym (Mimmi)

    Mitt är mitt och hans är hans, men vi är ändå generösa mot varandra.

    Det finns en förälder kvar i livet, hans mor, vilken jag inte har träffat och högst sannolikt inte kommer att göra. Det finns orsaker till det som är onödigt att gå in närmare på här.

    Jag har två vuxna söner som vi träffar då och då, sitter ibland barnvakt åt äldsta sonens barn. Men inte ofta.

    När vi är tillsammans ägnar vi mest tiden åt varandra. Sambo kommer vi troligtvis aldrig att bli. Ingen av oss är eg intresserad av det, då vi bor 15 min med bil från varandra.
     Jag i lägenhet i stan och han i villa strax utanför.

    Vi har den perfekta mixen så att säga!

  • Anonym (Japp)

    Ja varför krångla till det.
    Men det är inte alla som kan leva så, vissa har ett familjärt behov som behöver tillgodoses. Och det är ju heller inte onormalt att ses familjer och syskon emellan.

    Jag har lite för mycket i bagaget från min tidigare relation ang familjärt involverande i svärföräldrar, gav upp mitt till stor del. Men framledes kommer jag inte släppa det så långt.

    Men jag är varken bitter eller arg utan ser hur det bara kan göras bättre nästa gång.

Svar på tråden Vi kommer ju ändå aldrig ha en relation