Orolig vän
jag och min kompis fick bebis med bara några dagars mellanrum. vi båda ammar men jag ger även ersättning då och då. jag har en väldigt nöjd bebis medan min kompis har en väldigt missnöjd bebis som aldrig verkar bli mätt och är väldigt skrikig. jag ser hur de här tär på min vän och jag har tipsat om att prova att ge lite ersättning och se om bebis blir mer mätt och nöjd så hon kan slappna av en stund. men nu till problemet.jag märker att hon pressar sig själv väldigt mycket med amning, hon ska inte ge flaska eller ersättning för hon är rädd att de dela ska störa amningen men också för att hon inte kan släppa sitt barn. Varken hennes sambo eller familj och vänner får hålla i bebis , hon är liksom fastetsas vid bebis och nästan håller om bebisen som att de vore en hållhake. Dom små tillfällena pappan tar bebis en stund för att byta blöja så får hon separationsångest och börjar gråta. och detta säger hon själv är anledningen att hon inte vill börja med flaska för att de skulle innebära att hon tappar ankny och att hon inte vill ge friheten till pappan att kunna mata och börja ta med bebis om han ska till sina föräldrar osv. (pappan vill jätte gärna också mata för han känner sig väldigt ensam och utanför sin pappa roll för han får aldrig chansen att va med sitt barn)
jag är orolig för min vän att hon inte riktigt mår bra eftersom hon inte tar sin bebis behov i första hand utan sin egen för att inte få ångest själv. kan de va en depression från förlossning? Extremt kontrollbeho? är de någon annan som har erfarenhet av detta?