Är femåringar såhär? Eller bara min?

Jag blir bara så ledsen för min sons skull.. Han fyller 5 år i år och det känns som om hela hans beteende på förskolan har tvärvänt. Hela den här veckan har varit full med incidenter och konflikter med kompisarna i hans förskolegrupp.. Han stängde in en kompis i en skrubb, slogs med pinnar med en annan och idag provocerade han en pojke så mycket att han bet min son.. Enligt pedagogen var det ?framprovocerat? och att min son i princip fick skylla sig själv att han blev biten. I förrgår när jag hämtade honom satt han och storgrät på en bänk för att en pedagog hade skällt på honom då han inte lyssnar när han blir tillsagd.. 

Vad är det som händer? Ingenting är nytt, annorlunda eller konstigt i hans tillvaro här hemma. Allt är precis som vanligt. Jag överöser honom med kärlek, leker med honom och har ofta pratat med honom hur man är en bra kompis, att man inte ska slåss, att man ska lyssna om någon kompis säger nej eller sluta. Hemma är det inga problem mer än att han har lite svårt att lyssna ibland, men vilken unge har inte det.. Men ska jag lyssna på pedagogerna så känns det som om de tycker att han är djävulen själv och att han är det enda barnet som gör något fel. Det var pappa som hämtade idag och så hade pedagogen sagt ?Idag har det BARA varit en incident..?. Fyfan, det vrider sig i magen på mig. 

Sonen är aldrig någonsin ledsen vid lämningarna, han älskar förskolan och är alltid så glad när vi ska dit. Men sen verkar nåt hända..

En specialpedagog ska tillochmed komma och kolla hur det går.. Allt känns bara helt upp och ner helt plötsligt.

Är femåringar såhär? Eller är det bara min son?