Hur hanterar man sin ångest?
Jag har bestämt mig för att skiljas från min man.
Jag har ingen familj. Jag orkar inte gå in på min bakgrund. Men jag har gjort allt för att anpassa mig för honom. Vi går i parterapi och trots att han säger att han absolut inte vill skiljas, att han älskar mig mer än något annat, kan kan inte på terapeutens inrådan ens fråga mig om hur min dag har varit för att rädda vår relation.
Det är svårt att inte vara bitter. Det är svårare att inte låta min känsla av ensamhet hålla mig kvar. Jag vet att jag aldrig kommer att bli lycklig med honom. Men som livet är måste man ju alltid hålla ihop. Inte visa utåt på jobbet hur man mår. Inte visa inför barnen att min ångest ibland känns övermäktig.
Han visar ingenting,. Han gör fortfarande ingenting.
Hur kan han säga att han bryr sig, men samtidigt inte förändras någonting. Han har ingen ångest, inget särskilt intresse för mig.
Han säger att han inte vill skiljas, men han visar ingenting.
Jag känner mig elak mot barnen, elak mot honom. Han har svårt att uttrycka sina känslor.
Men jag kan inte vara kvar här. Jag är den som förstör allting. Jag är den som är den egoistiska som bara tänker på mig själv.
Hur kommer man över dem negativa känslorna?
Jag har inte kunnat äta ordentligt på flera dagar. Jag försöker att träna och så. Men det jobbigaste är att vara ensam i detta.
Vad ska jag göra för att inte gå sönder?