Är jag ensam om att känna sorg för amnings/pumpnings slut?

Hej jag lyckas inte hitta något inlägg om detta. Jag känner sån himla sorg och ångest kring att sluta pumpa då jag tycker det känns som de sista fysiska bandet mellan mig och min son försvinner. 

Pga olika komplikationer så uppmannades vi tillmata sonen när han föddes på bb och allt blev bra då med honom när han fick lite mer energi. Tyvärr så blev vi fast i ersättningsvevan parallelt med amningen. Detta gjorde till slut att jag endast pumpade för att de blev smidiagre även om min förhoppning var att komma upp i hans dagsbehov i mjölkproduktionen så att vi kunde gå över till amning.men då ville sonen inte längre amma och produktionen började dala sakta. 
Nu är sonen 7 månader och äter mat och ersättning och min produktion är nästan nere på 0 . Jag vet inte om jag ska kämpa upp produktionen med intensiv pumpnong igen för att fortdätta ge honom mn mjölk.
Jag känner sorg att jag inte fick amma som jag hade önskat och drömt om under vår ivf resa.
Är ni fler som kännt samma och hur hanterade ni det? Jag försöker tänka att om kag slutar så hoppas jag innerligt att vi kan gå ett till barn där jag kan få amma från starten och få min önskade upplevelse med.
Tacksam för svar❤️👶🏼