Hur löser ni konflikter?

Låter som mitt ex. Hon var typ aldrig nöjd heller.

så du tycker att jag borde chilla lite, och faktiskt vara nöjd med det jag har?

Att kunna kommunicera bråk och tjafs handlar i dom flesta fall om att ha tydliga uttalade förväntningar, tydliga krav och tydliga gränser. Dvs man måste kommunicera på ett sätt som gör att tjafs, missförstånd etc minskar istället för att hux flux dyka upp för att man inte varit tydlig med hur man vill ha det. 

Vill du ha mer sex och du saknar honom? Säg det tydligt och att du tar initiativ till mer sex och planerar in fler träffar.  Det öppnar upp för samtal om mående och förväntningar och gränser.  Han har möjlighet att förklara hur han mår utan att känna sig kritiserad och ni kan tillsammans planera in kvalitetstid ihop . Win-Win för er båda. 

Jag vet att du ville väl med att checka läget men det blev på fel sätt.  

Ja det är sant, problemet är att vi säger varje gång "såhär ska vi göra" men det blir liksom inte så och alltid är det då jag som ställer till med bråk, eller att det är mitt fel att han blir irriterad. Även om det är någonting han gjort "fel" eller något som han tycker är jobbigt, så är det mitt fel att "han skrek på mig" eller vad det kan vara, för att jag gjorde honom irriterad. 

Jag har innan sagt det tydligt och på ett "gulligt sätt" men när det inte har hjälpt och kände kan inte gå runt och bära på det längre flög det ur mig när han märkte på mig att det va något och efter 5 gången så sa jag. Jag vill ta intiativ till sex men han kommer ofta hem och är trött, ont i huvudet eller ryggen och när jag då försökt ha sex har han inte velat (innan har vi typ haft det varje dag) nu senaste veckorna endast någon gång på helgen. Men han menar på "ska man sluta försöka bara för det" men ja när det här så många gånger känner man sig inte så attraherande längre och känns som jag tjatar på sex som han egentligen inte vill ha. Jag har också sagt att relationer kan gå upp och ner och man är inte alltid jätte attraherad av varandra och öppnat upp för en dialog, men han har då sagt att så är inte fallet. 

I alla avseenden och inom alla områden ökar lyckan om man stannar upp och är nöjd med det man har, istället för att pusha vidare i hopp om att nästa förändring ska bringa lycka. Det blir en evig jakt och man kommer aldrig att vara nöjd.

Hej, 

Du skall få seriösa råd.

1. Olika åsikt ellet argumentera får inte ha som syfte att man vill "vinna"

2. Syftet är först att lyssna in och fokusera på förstå den andra.

3. Undvika tekniker på att förlöjliga eller expandera samtalet.
Googla på härskartekniker.

4. Kolla av om man kan förstå den andra men enas att man inte delar åsikt.

5. Man måste alltid vara klar över vad ni "tjafsar om" Så det inte ligger något underliggande.

Egentligen låter det som att ni har djupare saker som ni skulle behöva diskutera . Tjafset om småsaker på den här nivån verkar vara symptom på att ni har större saker ni måste ta itu med.
Finns det kanske allvarligare saker mellan er ni borde prata om men undviker?  Då är det dags att vakna upp och förstå allvaret. 

Vi pratar med varandra som vuxna utan att höja rösten trots att vi ofta har olika åsikter. Det gäller att förstå att man ofta får kompromissa för man är trots allt två olika individer som tillsammans ska komma vidare. 

Ja och jag tar mer än gärna emot dom. Problemet är att jag försöker lyssna och förstå honom, men jag upplever inte att jag får samma sak tillbaka. Han kan bete sig väldigt nonchalant när man har ett bråk som att helt plötsligt sluta svara när han känner för det så man måste be honom 5 gånger att snälla sluta och ha e normal konversation. Jag tycker också det handlar om att mötas och inte att ?gå vinnande ur en fight?  men att be om ursäkt för att man känner något som han vänder till ett bråk och att han är arg på mig och tycker att jag vill starta bråk när jag verkligen försökt sätta mig ner och börjat med att verkligen förklara. jag vet inte om det är jag, det kanske är helt fel jag gör men vad är alternativet att man går runt och bär på det. Det funkar inte för mig för nu hade jag gjort det/tänkt på fel i några veckor det gick helt enkelt inte längre. och jag vill alltid mötas men det är svårt med någon där det handlar om att någons fel måste det va, och enligt honom är alla våra bråk mitt fel antingen att jag startar dom eller om han gjort något och jag reagerar och tar upp det är det också mitt fel för jag gör honom irriterad

Ja jag har bett honom flertalet gånger att inte höja rösten för tycker det är jätte jobbigt och det lätt eskalerar. Men han säger då med en ironisk röst ?för du är så perfekt och gör aldrig fel? eller slutar Prata då för han tycker att jag irriterar honom när jag säger så.