Svärmor arg på mina pengar

I min ursprungsfamilj har vi en tradition av sparande. Min svärmor är en slösare och därför idag saknar tillgångar helt. 

Det är inget problem för mig. Det jobbiga är att hon är fientligt inställd till att jag har råd med saker. 

Hon kan direkt vråla på min sambo över detta. Att den enda anledningen till att vi bor som vi gör är för att jag la in pengarna till vår bostad. Hon blir arg när jag köper en bilbarnstol till barnen, ska det verkligen vara nödvändigt med en sån där fin sak? 

Majoriteten av sakerna vi har hemma är second hand. Till största delen är alla barnens leksaker och böcker second hand. En begagnad barnbok kan jag få runt 5-30 kronor. Om jag skulle köpa samma bok i en vanlig butik skulle jag få betala minst 100 kronor per bok. 

Så ja, här finns väl en anledning till att det finns pengar till andra nöjen också, jag tjänar inte fett på något sätt men har respekt för pengar. 

Hon drar det till och med så långt som att min partner aldrig skulle leva med mig om det inte var för mina pengar, att han inte är något annat än en prostituerad man. 

Jag förstår inte dessa påhopp, jag blir verkligen ledsen och orkar inte med människan. Hon kan typ bli arg för att jag köper en fin julklapp till min sambo, något han verkligen vill ha, typ en jättefin matberedare eller något som kostar en hel del. Men jag kan ju köpa den för att jag lever så snålt i övrigt. Äter massa rotfrukter, linser, bönor och drygar ut all mat hemma med detta så vi har utrymme för lite kött också. 

Så som svärmor levde innan sin pension var att leva ett liv i överflöd och köpa allt dyrt. Nu står hon helt utan tillgångar istället. Kan hon inte vara glad över att hennes sons partner köper en matberedare till honom som han verkligen vill ha och som han använder? 

Livet är för kort för att spendera tid på idioter som inte vill dig väl. Låt din sambo hantera kontakten med mamman, och så minimerar du tiden ni spenderar ihop. Acceptera inte påhopp eller att bli förminskad, mobbad eller attackerad. 

Bara för att hon är barnens farmor behöver ni inte umgås med henne.

Nej jag undviker henne verkligen nu. Hon är upprörd över detta. Hon menar att jag är för fin för att komma till henne, vilket är en helt orimlig sak att säga. Jag har jobbat ideellt med hemlösa och liknande sedan jag va 16 år. I början gjorde jag mest smörgåsar och sedan ju äldre jag blev desto mer blev jag involverad i mötena också? jag äter samma sak som alla andra. Sedan har jag jobbat massor också, i 5 års tid så arbetade jag 7 dagar i veckan. Först morgon till eftermiddag på ett ställe och sedan eftermiddag och kväll på ett annat ställe. Det blev periodvis runt 80 timmar i veckan. Jag kunde då spara pengar. Frågan är vilka uppoffringar jag fick göra för detta. Inte kunna träffa folk på helgen och ville någon ses kunde jag föreslå en frukost vid 6:30? Jag har inte ärvt pengar, jag har arbetat hårt och sedan lagt undan och investerat. Min första bostad inredde jag enbart med möbler som folk skänkte på nätet. Sedan kunde jag köpa dyrare köksutrustning nu fast på en outlet. 

Känns så tråkigt för mina barn som ska behöva höra detta också.