Blir du hungrigare, eller blir du mätt?

Haft sex med andra så klart. Min fruga ställer inte upp så jag tar det som erbjuds. Annars blir det bara ronka ronka för hela slanten. 

Min fruga bröt kontraktet så hon får stå till svars för det hon gjort. Nu får jag betydligt hetare villigare unga tjejer mellan lakanen, och frugan hon står för marktjänsten. 

Jag lutar nog mer åt ditt håll, skulle jag säga.

Jag vill ha sex med någon form av regelbundenhet, om jag är i en relation. Och mina två "lustdödare" är när det; går för lång tid mellan gångerna/tillfällena, och; när jag känner att det enbart ligger på mig att initiera.

Så ja, jag fungerar nog i viss mån så att "sex föder sex". Om sexet är bra dvs, och då pratar jag inte enbart utifrån min upplevelse (!).

Vidare så håller jag med om att s k "husfridsknull" är värdelöst och det går så lätt att genomskåda. Så det undanbedes å det starkaste. Då kan det lika gärna vara...

Så att "vara mätt" i en månad eller två, eller längre... det skulle inte fungera för mig, i längden. Då har man inte ett problem i sex-och samlivet utan ett relationsproblem på halsen... 

Hur jag hade gjort? Har gjort det! Och det är att börja samtala och säga hur man upplever saker och ting (!). En bra taktik är att prata om sexet man har och inte om sexet som "uteblir" (undvika skuldbeläggande!). Hur det får en att må, att man mår bra av att ha sex och intimitet (men den man älskar), att det stärker relationen i stort, att våga öppna upp sig, att vara lyhörd. "Sexet" kanske inte måste se likadant ut varje gång etc bla bla

Det som inte funkade för mig, det är att börja bli en "kalenderbitare" och göra noteringar om "Nu hade vi sex, nu ska vi se hur lång tid det tar tills nästa gång..!?". Eller dra sig undan...

Det leder bara till bitterhet och frustration och det kommer, över tid, att påverka resten av relationen, eller göra att andra småtjafs eller konflikter blir onödigt stora och påfrestande...

Det finns något annat än att vägra sex eller ställa upp för den andres skull. Och det är att ta ansvar för den delen av relationen. På samma sätt som man vill resa ihop, träffa vänner, diskutera jobbet och politik och eventuellt uppfostra barn tillsammans, så ingår ett kärleksliv i sängen.

Ni måste prata om det och komma överens om något. Förklara för henne hur avgörande oerhört jätteviktigt det är för dig, att det är deal breaker.

Om du törs och det är tillräckligt stort för dig så förklarar du - utan att låta alltför hotfull - att du inte vill leva sexfritt resten av ditt liv. Och fråga henne hur hon tycker att du ska göra.

Så hon ska ta ansvar för hans problem? 

Det finns något annat än att vägra sex eller ställa upp för den andres skull. Och det är att ta ansvar för den delen av relationen. På samma sätt som man vill resa ihop, träffa vänner, diskutera jobbet och politik och eventuellt uppfostra barn tillsammans, så ingår ett kärleksliv i sängen.

Ni måste prata om det och komma överens om något. Förklara för henne hur avgörande oerhört jätteviktigt det är för dig, att det är deal breaker.

Om du törs och det är tillräckligt stort för dig så förklarar du - utan att låta alltför hotfull - att du inte vill leva sexfritt resten av ditt liv. Och fråga henne hur hon tycker att du ska göra.

Om sexlivet inte fungerar så är det bådas problem. Man vill väl försöka göra varandra lyckliga?

(Och dra nu inte igång ett påhopp om pliktsex, om att ställa upp fast man inte vill, det jag är ute efter är att man måste ta ansvar för varandra. Om man inte vill det så bör man skiljas.)

Fast det kanske fungerar för henne. Vem ska bestämma hur ofta ett par ska ha sex?

Precis, är man inte nöjd så skiljer man sig. Men det är ju i detta fall mannens beslut som han måste ta själv.

Jag tänker mig att man går varandra till mötes, att man verkligen lyssnar på den andres behov. Ingen ska tvinga sig till sex som känns obehaglig. Båda ska jobba på att hitta en lust tillsammans.

Det säger doktor Phil: Först säger du vad du önskar dig, och sen säger hen vad hen önskar sig. And then you negociate.

Att skilja sig är en mycket tråkigare lösning. Att den som vill minst ser sina behov som huggna i sten och tvingar den andre att acceptera det - det är också en väldigt tråkig lösning.

Kompromiss, så den som inte vill ha sex så ofta ska ha det oftare, och den som vill ha det ofta får inte sex lika ofta som hen vill ha. 

Ingen tvingar någon, hoppas jag. TS är ju fri att lämna när han vill, även om han tycker det är krångligt. 

Mmmm... den där kommentaren dyker (ofta) upp på detta forum. Inte sällan när det handlar om avsaknad av sex, intimitet, närhet.

Det kanske fungerar för henne/honom.

Men det är en ganska "meningslös" kommentar och att även ha som inställning om man önskar få till ett samtal, kanske en möjlig förändring, om ena parten upplever något i relationen som jobbigt och problematiskt. Om du ursäktar.

Sambon kanske tycker att det fungerar att byta sängkläder en gång i kvartalet också.
Sambon kanske tycker att det fungerar att dammsuga en gång i månaden också.
Sambon kanske tycker att det fungerar att hen sitter och spelar dataspel varje kväll också.
Sambon kanske tycker att det fungerar att hen struntar i att sysselsätta barnen på helgerna också.

Lever man i en relation så kan man inte ensidigt bara gå runt och tycka att "detta funkar för mig". Oavsett om det handlar om sex eller annat som försiggår i en relation. OM den andra parten inte känner att "detta funkar inte för mig".

Finns det inte utrymme för samtal. Absolut. Take it or leave it. Då kan man göra valet att skilja sig.

Om sexet är bra så är jag utsvulten!  Annars totalt ointresserad...