Lobster112

Sun 19 Jan 02:14

17 svar

Anknytningsmönster

Finns där någon mer som har erfarenhet av våra anknytningsmönster i förhållande, som skulle vilja dela med sig? väldigt gärna från en mans perspektiv, men även från er kvinnor om ni kan relatera.
Det är först de senaste halvåret som jag fått upp ögonen för detta och förstod att min sambo har en otrygg undvikande anknytning. Jag i min tur har en mer ambivalent. Ni som är pålästa vet med andra ord hur "bra" vi egentligen passar ihop....

Väldigt kortfattat så är våra problem idag kommunikation och vårt sexliv.. Vi har varit tillsammans i 2 1/2 år och i över 1 1/2 år har det bara blivit sämre. När jag först märkte att han gick in på toaletten och runkade, frågade jag honom varför, och genom tiden har anledningarna varit dessa:
Jag valde att runka för det känns som att jag är på dig för mycket.
Jag har ingen sexlust.
Jag måste börja träna igen, då ökar nog min sexlust.
Jag kan inte pga dåligt självförtroende.
Någonstans tror jag inte att Du vill.
Jag får panikångest och kan inte få upp den.
Jag har prestationsångest så det låser sig och jag blir inte hård.
Även om jag runkar och kommer så är den slak.
Det senaste var ".. Det handlar om känslor.
"Vi hade kunnat gå upp och ha sex nu direkt och de hade förmodligen gått, men jag kan inte vara närvarande emotionellt, vilket är de du behöver och jag kan inte ge dig de nu."

Jag vill klargöra att jag aldrig varit emot varken att tillfredsställa sig själv eller porr, men idag är jag, för idag är det endast porr och runkande som finns, han väljer aldrig mig, och då menar jag aldrig.
Jag bad honom att åtminstone ge mig den respekten och låta bli när jag är hemma, vilket han har lovat, men om dom bubblorna på vattenytan i toaletten är vad jag tror, så ljuger han mig rakt upp i ansiktet. Det gör så ont.. och det har gått så lång tid utan att han faktiskt visar att han försöker och kämpar, jag har en sån brutal ångest inombords och jag vet inte hur jag ska övervinna den, hur jag ska kunna acceptera och må bra när han spanar in andra att runka till istället för att vara med mig.. och dessutom ljuger för mig. Prata med mig vill han inte heller, han skulle aldrig få för sig att tex ta min hand och säga "du.. nu löser vi detta" ..aldrig.
Snälla.. hjälp mig att förstå från någon som varit/är i samma situation, på någon av sidorna..

Anonym (Karl)

Sun 19 Jan 07:36

#1

Min fru och jag har säkert lite olika anknytningsmönster. Jag behöver mer bekräftelse och uppmärksamhet än hon, hon är mer självförsörjande med känslor. Jag lider lite grann av att hon inte ser mig mer, sällan kramar mig eller klappar mig på kinden, säger sällan snälla saker eller så.

Vi har ett okej sexliv. Ligger en gång i veckan, ibland när vi är lediga blir det en gång till. Hon tar ansvar för att det här fungerar mellan oss, och jag undviker att tjata. Jag tar hand om mig själv någon gång i veckan.

Vi har levt ihop i över 20 år, är båda över 60, så vi har nog lärt oss hantera våra olikheter ganska bra. Man får inte alltid det man önskar sig, men har man tur så får man det man behöver.

Anonym (Man)

Sun 19 Jan 08:19

#2

Jag tror att det är vanligt att se sin partners fel och brister. Narcissism och anknytningsmönster är populära förklaringar att falla in i idag.

Han har sina svårigheter och du har dina, att leta efter bubblor i vattnet, som ett bevis på att han runkat, på toaletten är definitivt inte sunt.

Att runka som kille handlar oftast om bekvämlighet, det krävs mer att ge sig in i en kärleksakt istället för att bara dra av den. Sen är killar oftare bekväma även i mindre bra förhållande och kan gå längre än vad som är sunt i ett förhållande dom ändå bara tycker är sådär.

Jag förstår att du vill hitta en förklaring som besvarar dina frågor och reder ut dina tankar. Det enda bra sättet är väl att kommunicera och i dessa samtal ska man inte bara lägga fram sin partners tillkortakommande då det istället blir pajkastning.

Lobster112

Sun 19 Jan 08:49

#3

Anonym (Karl) skrev 2025-01-19 07:36:31 följande:

Min fru och jag har säkert lite olika anknytningsmönster. Jag behöver mer bekräftelse och uppmärksamhet än hon, hon är mer självförsörjande med känslor. Jag lider lite grann av att hon inte ser mig mer, sällan kramar mig eller klappar mig på kinden, säger sällan snälla saker eller så.

Vi har ett okej sexliv. Ligger en gång i veckan, ibland när vi är lediga blir det en gång till. Hon tar ansvar för att det här fungerar mellan oss, och jag undviker att tjata. Jag tar hand om mig själv någon gång i veckan.

Vi har levt ihop i över 20 år, är båda över 60, så vi har nog lärt oss hantera våra olikheter ganska bra. Man får inte alltid det man önskar sig, men har man tur så får man det man behöver.

Hej Karl.
Det låter som att ni ändå får det att fungera för er båda på ett plan där ni båda har kunnat landa.
Har du pratat med henne och berättat hur du känner kring den delen? Det tänker jag nog att du har om ni varit med varandra under så många år.
Jag förstår att det är jobbigt för dig dock, och beundrar dig som ändå kan lägga större vikt vid allt annat som får ert liv tillsammans att fungera. Min syster och hennes man har det I stort sett som du beskriver de och jag kan tycka så synd om hennes man som är så mysig och fysisk av sig medan hon är raka motsatsen. Men då jag känner min syster så vet jag att kärleken hon känner för honom är minst sagt djup och helhjärtad, hon bara visar det på ett annat sätt, kanske som din fru. Jag önskar er all lycka!

Lobster112

Sun 19 Jan 09:07

#4

Anonym (Man) skrev 2025-01-19 08:19:34 följande:

Jag tror att det är vanligt att se sin partners fel och brister. Narcissism och anknytningsmönster är populära förklaringar att falla in i idag.

Han har sina svårigheter och du har dina, att leta efter bubblor i vattnet, som ett bevis på att han runkat, på toaletten är definitivt inte sunt.

Att runka som kille handlar oftast om bekvämlighet, det krävs mer att ge sig in i en kärleksakt istället för att bara dra av den. Sen är killar oftare bekväma även i mindre bra förhållande och kan gå längre än vad som är sunt i ett förhållande dom ändå bara tycker är sådär.

Jag förstår att du vill hitta en förklaring som besvarar dina frågor och reder ut dina tankar. Det enda bra sättet är väl att kommunicera och i dessa samtal ska man inte bara lägga fram sin partners tillkortakommande då det istället blir pajkastning.

Hej. Jag skulle snarare påstå att jag dyrkar marken han går på än att se hans fel och brister, den handlar snarare om att jag konstant får känna mig otillräcklig.
Sen är det han själv som, när jag la fram tanken om otrygg undvikande anknytning- sa till mig att detta var ordagrant han.
Sen handlar det inte om att leta efter bubblor i vattnet och att runka är fel. Problemet ligger i att detta är något jag mår fruktansvärt dåligt av, då han inte vill vara fysisk med mig, alls. Problemet ligger i att när jag försöker kommunicera, säga att det finns inga rätt och fel så länge vi kan vara öppna och ärliga med varandra, så är hans sätt att bli arg/irriterad, eller ge tomma löften och ljuga.
Vi är båda två 35 år, han har barn sen tidigare men inte jag. Vi försökte skaffa barn med hjälp av IVF och har två som ligger i frysen och väntar. För över ett år sedan fick jag fram att han ville avbryta och avvakta (Detta var igen, inget han kom och berättade utan han tog de beslutet själv, och till slut fick jag luska de ur honom)
Plötsligt visste han inte om han ville mer, vilket ändrades med tiden till att han ville men måste få bukt på sitt mående först. Jag är kvar, för detta är människan jag vill leva med och jag stöttar honom självklart varenda dag. Sen säger han "men vi måste ha ett fungerade sexliv innan vi ens tänker tanken på barn igen" Och som snart 36 år, har jag en klocka som tickar.
Och där blir det ett problem när jag står här, bunden av orden "Jag älskar dig!" utan någon som helst ansträningning att ens försöka jobba på vårt sexliv över huvudtaget, utan istället gå in och runka och ljuga för mig.
Detta handlar inte om någon pajkastning, jag gör allt för denna människan, jag går ordagrant på knäna i ångest för att anpassa mig till vad han behöver, men mitt liv går.. Därför bad jag om råd här, förståelse, om någon annan hade erfarenheten av intimitet och fysisk närhet med den typen av anknytning.

Anonym (Man)

Sun 19 Jan 10:17

#5

Varför vill du leva med honom TS? Han ändrar sig stup i kvarten, ett osäkert kort om jag får säga det själv. Ni har ingen intimitet, han drar sig bort från dig. Han ljuger och till kontrast till detta kör ni IVF och du vill absolut leva med honom.

Vem som helst ser att detta är ett upplägg som kommer gå åt skogen.

Anonym (M)

Sun 19 Jan 10:47

#6

Anonym (Man) skrev 2025-01-19 08:19:34 följande:

Jag tror att det är vanligt att se sin partners fel och brister. Narcissism och anknytningsmönster är populära förklaringar att falla in i idag.

Han har sina svårigheter och du har dina, att leta efter bubblor i vattnet, som ett bevis på att han runkat, på toaletten är definitivt inte sunt.

Att runka som kille handlar oftast om bekvämlighet, det krävs mer att ge sig in i en kärleksakt istället för att bara dra av den. Sen är killar oftare bekväma även i mindre bra förhållande och kan gå längre än vad som är sunt i ett förhållande dom ändå bara tycker är sådär.

Jag förstår att du vill hitta en förklaring som besvarar dina frågor och reder ut dina tankar. Det enda bra sättet är väl att kommunicera och i dessa samtal ska man inte bara lägga fram sin partners tillkortakommande då det istället blir pajkastning.

Jag tycker det viktigt att se sin partners fel och brister. Här har TS en man som inte vill kommunicera.

Nej, det enda rätta är att lämna. Han har gått många chanser, de har pratat om detta många gånger och han kommer bara med undanflykter. Han kommunicerar inte, han bara skyller ifrån sig.

Anonym (Man)

Sun 19 Jan 10:59

#7

Anonym (M) skrev 2025-01-19 10:47:31 följande:

Jag tycker det viktigt att se sin partners fel och brister. Här har TS en man som inte vill kommunicera.

Nej, det enda rätta är att lämna. Han har gått många chanser, de har pratat om detta många gånger och han kommer bara med undanflykter. Han kommunicerar inte, han bara skyller ifrån sig.

Oavsett vems fel eller vems behov som står i centrum, så har du helt rätt i att detta förhållande är sjukt ohälsosamt för båda. Att dom dessutom försöker skaffa barn är som att be om problem.

Anonym (S)

Sun 19 Jan 11:01

#8

Det där har inte med anknytningsmönster att göra. Han vill inte ha sex med dig och kan/vill inte berätta varför.

Anonym (M)

Sun 19 Jan 11:46

#9

Anonym (Man) skrev 2025-01-19 10:59:45 följande:

Oavsett vems fel eller vems behov som står i centrum, så har du helt rätt i att detta förhållande är sjukt ohälsosamt för båda. Att dom dessutom försöker skaffa barn är som att be om problem.

Ja, barn är det sista de ska skaffa.

Anonym (Karl)

Sun 19 Jan 15:17

#10

Lobster112 skrev 2025-01-19 08:49:08 följande:

Hej Karl.
Det låter som att ni ändå får det att fungera för er båda på ett plan där ni båda har kunnat landa.
Har du pratat med henne och berättat hur du känner kring den delen? Det tänker jag nog att du har om ni varit med varandra under så många år.
Jag förstår att det är jobbigt för dig dock, och beundrar dig som ändå kan lägga större vikt vid allt annat som får ert liv tillsammans att fungera. Min syster och hennes man har det I stort sett som du beskriver de och jag kan tycka så synd om hennes man som är så mysig och fysisk av sig medan hon är raka motsatsen. Men då jag känner min syster så vet jag att kärleken hon känner för honom är minst sagt djup och helhjärtad, hon bara visar det på ett annat sätt, kanske som din fru. Jag önskar er all lycka!

Tack för vänliga ord. Ja, hon visar det på andra sätt än jag. Hon håller mig alltid i handen när vi är ute och går, och kan tåflörta under bordet när vi umgås med andra. Hon har omsorger om mig, påminner mig om saker, med mera. Jag försöker fokusera på allt det där, välja vad jag ser och inte ser.

Men ibland så...

Lobster112

Sun 19 Jan 21:23

#11

Anonym (Man) skrev 2025-01-19 10:17:41 följande:

Varför vill du leva med honom TS? Han ändrar sig stup i kvarten, ett osäkert kort om jag får säga det själv. Ni har ingen intimitet, han drar sig bort från dig. Han ljuger och till kontrast till detta kör ni IVF och du vill absolut leva med honom.

Vem som helst ser att detta är ett upplägg som kommer gå åt skogen.

Det är rätt fantastiskt hur du, utifrån det jag skrivit, lyckats lära känna oss båda två från grunden, vilka typer av människor vi är, samt hur resten av vårt samliv ser ut. Jag bad om råd kring en viss grej, inte din personliga åsikt utifrån 30 % vetskap av en helhet.
Och som svar på varför jag vill leva med honom, så är det för att jag tror på att kämpa, och hoppet är de sista som lämnar kroppen.

Lobster112

Sun 19 Jan 21:31

#12

Anonym (S) skrev 2025-01-19 11:01:51 följande:

Det där har inte med anknytningsmönster att göra. Han vill inte ha sex med dig och kan/vill inte berätta varför.

Kanske har du rätt, självklart ekar den rädslan i mig varenda dag. Men då undrar jag samtidigt varför han alltid vill vara mig nära i form av kramar, mys, pussar, hålla om mig och vara nära, för allt de hade han kunnat få med någon annan också OCH någon han hade velat ha sex med.
Om du läser på lite mer när det kommer till otrygg undvikande och fysiskt intimitet så kanske du kan öppna upp för lite mer lärdom. Som sagt jag bad om råd från människor av erfarenhet.

Anonym (S)

Sun 19 Jan 21:40

#13

Lobster112 skrev 2025-01-19 21:31:13 följande:

Kanske har du rätt, självklart ekar den rädslan i mig varenda dag. Men då undrar jag samtidigt varför han alltid vill vara mig nära i form av kramar, mys, pussar, hålla om mig och vara nära, för allt de hade han kunnat få med någon annan också OCH någon han hade velat ha sex med.
Om du läser på lite mer när det kommer till otrygg undvikande och fysiskt intimitet så kanske du kan öppna upp för lite mer lärdom. Som sagt jag bad om råd från människor av erfarenhet.

Du har ingen aning vad jag jobbar med, men fine, vi säger så :) Vilken tur att du är en sådan expert...

Anonym (E)

Sun 19 Jan 21:43

#14

Anonym (S) skrev 2025-01-19 21:40:57 följande:

Du har ingen aning vad jag jobbar med, men fine, vi säger så :) Vilken tur att du är en sådan expert...

Indeed. Så fantastiskt.

Anonym (Man)

Sun 19 Jan 22:15

#15

Lobster112 skrev 2025-01-19 21:23:46 följande:

Det är rätt fantastiskt hur du, utifrån det jag skrivit, lyckats lära känna oss båda två från grunden, vilka typer av människor vi är, samt hur resten av vårt samliv ser ut. Jag bad om råd kring en viss grej, inte din personliga åsikt utifrån 30 % vetskap av en helhet.
Och som svar på varför jag vill leva med honom, så är det för att jag tror på att kämpa, och hoppet är de sista som lämnar kroppen.

Jag kan ju bara utgå från den informationen du delar med dig här och det låter inte speciellt lovande. Att ni håller på att skaffa barn känns inte rimligt med tanke på den bild du målar upp av ert förhållande.

Vad är det för råd kring en viss grej du söker?

Lobster112

Mon 20 Jan 04:27

#16

Anonym (S) skrev 2025-01-19 21:40:57 följande:

Du har ingen aning vad jag jobbar med, men fine, vi säger så :) Vilken tur att du är en sådan expert...

Nej, du anonyma människa på internet, jag vet inte vad ditt arbete i livet är och jag kan inte minnas att jag haft något intresse av att veta. Men utifrån ditt intelligenta svar så kan jag ju bara tänka mig vad det inte är fördjupat i. Detta var inte en frågan, om min sambo hade en svår otrygg anknytning, den delen är redan bekräftad och utredd, av legitimerat folk, i plural. Jag bad om människors råd som gick igenom liknande situationer. Att du inte har något bättre för dig än att hålla på dom du gör nu är sorgligt.

Lobster112

Mon 20 Jan 04:45

#17

Anonym (Man) skrev 2025-01-19 22:15:14 följande:

Jag kan ju bara utgå från den informationen du delar med dig här och det låter inte speciellt lovande. Att ni håller på att skaffa barn känns inte rimligt med tanke på den bild du målar upp av ert förhållande.

Vad är det för råd kring en viss grej du söker?

Ja absolut, jag förstår det, men tycker ändå att det var ett onödigt ledsamt svar att trycka till med, just när man har bristande information. Vårt hela liv tillsammans är ju mer än problemet jag skriver om. Och vi är inte "igång" med IVF och håller på att skaffa barn just nu och har som sagt inte gjort på 1 1/2 år, med tanke på att saker är som dom är. Jag försökte lägga fram frustrationen och det jobbiga i just den delen.
Att vi fick avbryta den, men att jag blir 36 i år, att min klocka tickar. Sorgen över att vilja få bli mamma I mitt liv, men att min sambo inte har den mentala orken att kämpa, vilket gör att vi bara står stilla, istället för att ta oss upp igen. Han mår psykiskt dåligt, han har en oerhört svår barndom han aldrig tagit itu med för ens de senaste året, vilket har varit för hans skull men även för att han vill lära sig att fungera i vårt förhållande, något han inte har tidigare erfarenhet av.
Jag skrev ett inlägg lägg för ett år sedan, där en kvinna skrev att det lät som om han hade en otrygg anknytning, och berättade om sitt liv. Det var efter de jag fördjupade mig i det och min sambo också och han fick för första gången en förståelse I saker.
Jag skrev.. förmodligen som många andra här, för att få lite stöttning och hjälp av att höra att man inte är ensam, höra hur andra hanterar liknande situationer, eller höra från en annan människa med liknande problem som han tänker och känner.
Min sambo trycker på att han älskar mig och vill leva hela sitt liv med mig, självklart stannar jag då jag känner detsamma, men jag kan inte stå och stampa vatten. Jag söker råd och hjälp på alla sätt jag kan för att vi ska kunna ta oss härifrån. Och vårt stora problem är vårt sexliv och rädslan han har för fysiskt intimitet, för mycket känslor.

Anknytningsmönster

INNEHÅLL