Att lämna när man saknar andra anhöriga?
Jag är en kvinna på 43 år som funderar kring hur livet ska se ut framöver. Lever i ett samboskap med samme man sen ca 20 år med två äldre tonårsbarn. Vårt förhållande har varit både upp och ner genom åren, de senaste har det på många sätt varit våra bästa då vi varit sams och varit bra föräldrar till våra barn. MEN vi är inget par in den bemärkeksen på par. Jag är osäker på om vi låg en endaste gång 2024, i så fall ha det i början av året. Det är inte bara avsaknaden av sex som fattas utan också det sociala, vi har inte mycket att säga varandra längre. Vi skulle egentligen kunna unna oss en helg npnsrans eller dejt eller vad som helst på tu man hand men tror inte nån av oss skulle få ut så mycket av det. Så jövka sorgligt är allt egentligen när jag tänker på det.
men hur som det vet jag att alla hör kommer säga att det är dags att gå vidare men tänker också på min och vår ensamhet. Jag har ingen direkt släkt att tala om, är ensambarn med döda föräldrar. Hans bor 25 mil bort, vänner är väldigt begränsat tyvärr. Vet liksom inte vad livet kommer erbjuda, blir det verkligen bättre när man är saknar anhöriga omkring? Eller ska man köra ändå? På ett sätt känner man sig så gammal men samtidigt va fan om man hittar nån om ett par år kan man ju få många fina år framåt med någon annan istället för det här? Samtidigt vet man inte om det kommer hända och då vete 17 om jag vill bi helt själv?