Fråga till män med erektionsproblem

För mig är det nog främst prestationsångest i kombination med nervositet som är boven. Ja, det är klart jag oroar mig över det.

Nej, jag vet inte om det är fysiskt eller psykiskt faktiskt. Möjligen fysiskt som glidit över till psykiskt idag. Jag oroar mig inte men jag känner viss press till att alltid kunna prestera dvs bli hård och kunna ha sex på beställning. Jag skulle säga att min sambo har mera sexdrift än mig nu och jag vill vara hård för henne, som ett bevis på att det är henne jag älskar och är attraherad av. 

Känner jag mig i form, dvs utvilad och så kan jag ta initiativ till sex men inte på samma sätt som tidigare, då räckte det om vi började kramas lite då blev jag hård och kunde ha sex även om jag kanske inte behövde ha penetrerande sex där och då. 

Som tillägg kan sägas att jag har sildenafil utskrivet på recept och när jag tar en tablett så blir jag mycket tryggare och kan initiera sex utan problem. Då sviker inte ståndet och det känns väldigt bra att kunna visa upp för min sambo - som såklart blir påverkad av att jag inte alltid kan behålla ett stånd så vi kan ha penetrerande sex nog länge. 

Jag har inga problem att njuta, tyvärr är det lite så att jag inte är så kåt av mig att jag får orgasmer i tid och otid så när vi ligger kommer jag ofta ganska snabbt. Inte för att sexet behöver ta slut då men det blir inte så mycket penetration efter det. 

Tack för ett bra svar.

Vet din tjej om att du tar piller?

Jag har lite dubbla känslor kring min mans bruk av tabletter. Men det viktiga är ju att man kan njuta ihop och att sex inte blir något jobbigt och hemskt, så jag jobbar på acceptansen. Vi kan ju använda glidmedel så egentligen är det ju samma sak. Hjälpa kroppen på traven lite bara. (diskuterar lite med mig själv här som du märker :D)

När jag var yngre var det mera psykiska faktorer, osäkerhet, rädsla för att misslyckas. Med åren har de fysiska begränsningarna tilltagit, så att de är huvudorsaken till oförmågan. Båda har gjort mig väldigt försiktig med att ta initiativ. Det har mycket hängt på att frun har initierat.

Nu vet jag inte om jag skulle säga att jag har erektionsproblem i sak...  ...men men here goes...

För mig så upplevde jag en skillnad när jag var ca 45år. Levde i en mångårig relation. Det fanns lite skav och tjafs emellanåt. Ibland spillde det över på sex-och samlivet. Det började gå "längre" tid mellan gångerna, jag upplevde det som att det enbart var jag som tog initiativ.

Känslan av "husfridssex" och "Se-så-få-det-överstökat" var ganska påtaglig...

Det skapade "hjärnspöken" hos mig. Det la sig som en våt filt över lust och njutning. Och när initiativ till sex togs (av mig, eller numera exet) så kunde jag ibland känna mig "mindre upphetsad" och mindre "ståndaktig" (host, host).

Fysiskt så upplevde jag inga hinder. Jag har ingen övervikt, jag har hyffsad fysik och kondition. Jag kunde få erektion, kunde genomföra penetrerande samlag, med X antal ställningsbyten (om Xet så önskade). Men upplevelsen var sisådär ibland...

Så, vardaglig stress, stress i relationen, det var anledningarna till att jag upplevde en skillnad...

Jag tog kontakt med ett nätapotek (each to his own). Mest för att testa. Det gav en märkbar effekt. Vilket stillade min oro, för mig, för mig själv.

Efter 6 mån så berättade jag för mitt ex. Hon tog det väldigt bra, hon hade inte märkt av någon "skillnad" (utifrån min oro). Men tyckte att det var helt ok och resonerade som så att; kan man ta ett piller för huvudvärk, varför inte ta ett piller för "sex". Ett hjälpmedel som sagt.

Nu är vi skilda sedan 1,5år. För mig så var det främst "psykiskt" skulle jag säga. 

Jag har en ny relation idag. Jag tar fortfarande ett piller, ibland. Mest i "förebyggande syfte" (!). För det känns bra, för mig.

För mig så är det viktigt med; vaksam på stress, vara i nuet såväl fysiskt som i "huvudet". Avslappnad. Att vara "kåt på livet".

Då som nu så tar jag gärna initiativ. Allt sex behöver inte handla om "erektionen", eller min explicita njutning.

Om min kvinna tar initiativ så uppskattar jag "rätt på". Tydlig vilja, tydlig önskan, tydliga signaler. Uppskattar fysisk beröring, smekningar.

Med ålderns rätt så är det sällan jag "kommer för fort". Snarare att jag är mer uthållig, och ibland kanske för uthållig...

För mig så är det inte nödvändigtvis ett likhetstecken (=) mellan orgasm och "ejakulation"....

Är du nervös varje gång du ska ha sex? Kul kille.

Jag har bara haft sex två gånger i mitt liv (om det nu räknas), 4 år emellan gångerna. Ingen av gångerna fick jag upp den pga prestationsångest och för att jag var nervös. Om du tycker det är kul, varsågod.

Det är inte alls kul. Jag hade jättesen debut och var nervös och misslyckades återkommande. Hoppas det lyckas för dig.

Jag var 29 första gången så jag var väldigt sen också.  Och med den starten är väl oddsen hyfsat låga för att jag inte kommer att vara mindre nervös nästa gång.

I så fall är det väl närmast off topic. Det är knappast sådana situationer som TS ville höra om.

Många frågor...

1. Tror att det beror på psykiska faktorer, minskad lust och kåthet, och lite prestationsångest.
 
2. Jag oroar mig inte så mycket kring sex, men mest för att hon haft cancer, inte kan ha penetrerad sex så mycket, och jag är orolig att cancern ska komma tillbaka.

3. Nej, känner inte press om överskuggar lusten.

4. Nej, har lätt att vara i stunden, tycker jag.

5. Nej, inte slutat ta initiativ.

6. Ja, kan bli aningen stressad när hon tar initiativ, det klickar till liksom, det är nog prestationsångesten. Men inte gravt.

7. Bäst funkar att jag föreslår i mjuka ordalag men låter henne sen ta initiativet. 

8. Jag har lätt att njuta men inte alltid så lätt att få orgasm. Det har blivit gradvis svårare under 20-30 år, långsamt. Kommer för fort göra jag aldrig. (Jag är 70 år...)

Hon vet att jag har det utskrivet och att jag tar ett piller ibland, kanske inte när tar ett piller men jag försöker tajma in till när vi ska ha sex. Jag har även sagt att hon kan få "hinta" om hon tycker att jag ska ta ett piller för hennes egna skull så hon vet att jag blir hård (såklart med andra ord - typ ikväll vill jag kn@lla) så hon inte kommer krypande när vi lägger oss och förväntar sig något - man behöver lite framförhållning.

Jag frågade henne hur hon känner över att jag ibland tar ett piller och hon har inga problem med det då hon själv känner att hennes våthet inte är som tidigare och framförallt inte nu när hon vet hur den funkar.

Jag har tänkt och förstår att det kan vara lite jobbigt för henne om hon inte är kåt en kväll när jag ligger och är som "Stålmannen", att det lägger viss press på henne att ändå ligga så det är lite tudelat ibland men som tur är så är hon ofta kåtare än mig och tackar sällan nej till sex men det har hänt att jag tagit ett piller och vi inte haft sex - nu får man inte sex enbart med piller utan du behöver vara kåt och få stimuli men jag har legat bredvid henne när hon somnat med värsta ribban. 😂

Om jag får erektionsproblem beror det alltid på psykiska faktorer, antingen att jag oroar mig för att inte få stånd eller att jag har något annat i tankarna som oroar mig. Har alltid haft svårt att vara "i stunden". 

Lusten är inget problem. Njuta kan jag också även om det inte är lika skönt som förr.

Jag tar nästan alltid initiativet.

Blir inte stressad om hon tar initiativ. Men bäst är om jag får en vink om att "ikväll har vi sex", då kan man förbereda sig mentalt, ha något att se fram emot. Planerat sex är underskattat!

Ja, tycker också att planerat kan vara bra. Inte minst för att det ska bli av någon jävla gång 😆

Men sist jag hintade om att vi kanske kunde ligga ikväll så avvaktade mannen hela kvällen på att jag även skulle initiera. Det tycker jag är väl mycket krav på mig, och känns som att jag då inte har någon aning om han faktiskt vill, utan att det bara är jag som ska vara på.

Lätt är det ju inte.

Lätt är det inte, å andra sidan har du hamnat i samma situation som många män. Om vi inte tar tag i saken blir det inget...
Så mitt tips är att du inte funderar så mycket utan tar initiativ när du är sugen. Rimligtvis har han vett att säga nej om han inte vill, precis som kvinnor gör. Så ha inte dåligt samvete för det utan tänk lite på dig själv också.

För mig är det fysiska, började redan vid 50. Så klart man känner krav på att prestera både från kvinnan och sig själv. Som tur är så gillar vi båda oralsex så det blir mycket sånt. Sen finns dom blå pillren som får staken hård. 

Detta problem har nyligen kommit smygande till mig. 
Har en fantastisk kvinna på alla sett, själv är man väl inte som en 20 åring längre men diabetes, missbruk och antidepressiva har satt sina spår, 
Jag tillfredsställer min kvinna med dom medel man har hon säger att jag fortfarande är "fantastisk" men men. Märkt att erektionspriblem sätter sig hårt på mitt psyke och känner mig oduglig som man, men jag talar nog för dem flesta med ståndproblem det är inte er kvinnor det är något fel på 

För mig är det en sjukdom med medicinering som ligger bakom. Det jobbiga är att jag blir tänd och vill ha sex som innan men det funkar dåligt för mig. Min fru ger jag orgasm med fingrarna men det är svårt för henne att återgälda det. Det är ändå tillfredställande för mig att jag kan göra det skönt för henne. 

Precis, för mig är hennes njutning helt klart också tillfredsställande. Alla kanske inte tycker så och inte alla kvinnor förstår att det kan vara så, men så är det.