Att vänta med barn

Jag känner mig så besviken. Har varit utmattad ett bra tag. Men i somras kändes det i princip helt bra igen.

I höstas bestämde jag och sambon oss för att försöka skaffa barn. Vi försökte en månad. Började därefter blöda i tre veckor. Frågade BM om varför det kan ha blivit så. Hon trodde att jag fick ett väldigt tidigt missfall. Hann inte testa positivt ens. Känslorna var överallt.

Mitt uppe i allt hörde ett ex som jag inte haft kontakt med på nio år av sig som var väldigt dum emot mig. Han ville be om ursäkt och förklara sig. Det kändes bra.

Men sedan var det som att jag blev så känslig. Allt rördes upp och ned. Jag fick sömnbesvär. Ångest och oro. Blev utmattad igen.

Två månader har gått och jag har varit sjukskriven helt under den här perioden.

Det är som att när vi började försöka fick jag sådana krav på mig själv att Nu, nu måste jag bara fungera! Jag får inte bli utmattad igen! Och såklart hörde exet av sig också mitt uppe i allt, vilket drog upp tankar (tänkte tillbaka på vad han gjorde).

Nu har vi bestämt att åter igen vänta tills jag mår bättre igen.

Jag känner mig på botten. Värdelös. Sämst. Hur ska man orka. Vi är 32 och 34. Känner mig så ledsen. Min kille har velat ha barn hur länge som helst men jag bara drar på det för alltid är det något i vägen.

Hur ska man tänka?

Det är svårt att ge råd. Att vara gravid och ha spädbarn är mycket krävande. Det är såklart bra att må bra inför det. Samtidigt blir du kanske inte bättre av att befinna dig i en sådan ovisshet. Att bli gravid kan också ge styrka. Jag kände själv att jag fick en sådan tydlig mening att jag mådde mycket bättre psykiskt när jag fick barn. Slutade bry mig om småsaker. Men det kan ju bli svårt också, med förlossningsdeppression tex. Jag tror du måste känna själv. Känner du att du har bra stöd av din man/sambo? Har du kanske föräldrar eller andra närstående som vill och kan hjälpa till? Har ni ekonomin om du måste vara sjukskriven? Längtar du verkligen efter barn? Orkar du kämpa om det blir en jobbig tid? I så fall tycker jag ni kan köra på så snart du känner dig någorlunda på fötter. Kram och lycka till!

Att vänta med barn

INNEHÅLL