Ångest och depression
Min bonusdotter flyttade hemifrån rätt tidigt och trivdes väldigt bra. Men efter ett par år kom ångest, depression, social fobi och mycket annat.
I och med detta så vill hon inte längre vara i sin egna lägenhet utan behöver vara hemma hos föräldrarna för att känna deras närhet, deras närvaro, deras röster och känner då sig tryggare.
Hon planerar saker med vänner så som hemmafester, middagar osv men sedan kommer ångesten över att få ångest, ångest över att känna sig ensam hemma dagen efter att ha umgåtts med kompisarna och därför ställer hon hellre in allt och åker hem till någon av föräldrarna för att känna trygghet,
Hon har flera vänner och vännerna vet om hennes mående men ändå backar hon ur alla planer och är hellre hemma med mamma eller pappa.
Hon har fast jobb och är 22 år gammal. Ofta får hon sjukskriva sig från jobbet eller åka hem pga ångest och då får hon ofta ångest av att vara ensam hemma. Hon behöver alltså någon av föräldrarna boendes hos henne eller flytta hem igen.
Det här börjar givetvis tära på oss och vi kan inte åka någonstans för att vi måste finnas hemma om hon behöver komma till oss.
Är det fler än vi som har detta mående hos vuxna barn? Hur har ni löst det hela och går det att lösa det eller kommer det ta många många år innan allt stabiliserats och det vuxna barnet kan känna trygghet att vara ensam?