Han ger mig dåligt samvete, hur ska jag tänka.

Hej. Ursäktar rörigt långt inlägg. 
jag behöver Lite råd hur jag ska tänka. Eller andras tankar om mitt problem som jag upplever i min relation. kanske har någon/ haft det likadant? 

jag och sambon har två barn var sedan tidigare, vi har även en gemensam dotter ihop som är precis 1 år. vi har bott ihop i ett år och tillsammans i 3 år. 

när vi först träffades så var jag noga med att tala om hur viktigt det var för mig att känna mig fri. 
Att utan gnäll kunna åka o träffa vänner eller hitta på saker för mig själv. 
Detta tyckte han inte var något konstigt utan bara sunt. 

Vi levde först som särbo i 2 år och allt har fungerat jättebra. 
när vi skaffade vårat hus och flyttade ihop för 1 år sedan så började hans beteende förändras. 
varje Gång jag vill träffa en vän så blir han typ konstig, tyst och passiv. ?varför vill du inte vara med mig? eller ?jag tänkte ju att VI kunde hitta på något? 
jag får dåligt samvete och hittar aldrig på något längre. Har bara en vän kvar som jag umgås med och vi bor 8 mil ifrån varandra så det är inte så att vi kan ta en snabb kaffe efter jobbet liksom. 

han själv träffar aldrig sina vänner eller hittar på något själv utan vill bara vara hemma eller hitta på saker med mig. 

när jag tar upp problemet så säger han ?jag har aldrig sagt att du inte får hitta på något, du får göra vad du vill? och när jag påpekar att han blir tyst och konstig så säger han bara att han inte alls blir sån, det är bara något jag hittar på. 

alltså jag älskar honom samtidigt som jag känner mig isolerad. jag skulle vilja åka till min tjejkompis en helg och sova över men då hade han blivit knäpp och på olika sätt gett mig dåligt samvete.. 

jag kan liksom inte bara lämna honom heller vi har 5 barn här hemma som behöver oss.