Hur hantera snålhet?

Jag umgås mindre och mindre med dem, speciellt i situationer där begreppen pengar och bjuda är inblandade. Gäller det någon som man är närmare släkt med och troligen måste förhålla sig till på något sätt hade jag skruvat ner bjussandet till dennes nivå. Känsla att känna sig utnyttjad fungerar inte i längden.

Jag har en vän som nästan aldrig tar sin del av notan. 
Det stör mig men jag har gett upp. Han har andra bra egenskaper.

Alltså beror väl på varför denne är snål. Ofta kan personen ha levt fattigt tidigare och ha kvar en inre oro kring pengar. Kanske har personen sämre ekonomiskt ställt än du tror. 

Är personen snål bara för att denne bara vill spendera pengar på sig själv så skulle jag inte vilja umgås. Det tyder ju på att man inte betyder något för personen.

Intressant resonemang. Inte uppvuxen i fattigdom. Däremot var partnern mer välbeställd från början men nu är det ombytta roller då de båda bytt yrken. Partnern har jag alltid uppfattat som generös. 

kanske kan vara så att vi inte betyder så mycket men uppfattar att alla behandlas lika

Det är nära släktingar så vill inte fasa ut. Men är nog som du säger bättre att skruva ner bjussandet. Tyckte bara det blev längre bort från den JAG är.
Men att känna sig utnyttjad är faktiskt tärande. Insåg jag när jag läste ditt svar.

Personen kanske inte är snål med annat, men tycker att sånt som du tycker att roligt och trevligt är väldigt ointressant och därmed helt meningslöst att lägga pengar på. 

Dyra presenter är en sån sak jag helst undviker både att ge och få. Vuxna kan köpa sina saker själva. Dyra presenter är ofta bortkastade pengar på prylar som belastar miljön i onödan. Att få en dyr present kan få mig att känna mig obekväm. Då tar jag hellre emot lite hembakat eller liknande. Att själv ge bort småsaker kan vara ett sätt för din släkting att visa att hen vill dra ner ambitionsnivån, utan att behöva säga det rakt ut. 

Dyra presenter ger mig också en olustig känsla av att personen som ger den visar hur den värderar andra genom att köpa dyra prylar. Det blir en sorts värdering av andra i pengar som jag har svårt för. Jag blir gladare av uppskattande ord och symboliska gåvor. De ger ingen tacksamhetsskuld och förpliktigar inte att bjuda tillbaka. 

Handlar det om dina barn, dina syskon eller en släkting?
Kom överens om innan för hur mycket ni lägger på present och alla kan vara med och dela på maten.
När jag bjuder hem någon så förväntar jsg mig inte att någon ska stå för en del av maten om vi inte har kommit överens om det innan, men du kanske menar att dom aldrig bjuder tillbaka? 

Skulle aldrig förvänta mig något om jag bjuder hem någon. verkligen inte. Men det tråkigt att de nästan aldrig bjuder aldrig tillbaka. Man kan ju göra ganska billig mat och det blir gott ändå! Men om det blir någon enstaka gång är det så lite att det knappt räcker och personen liksom vaktar på att ingen tar för mycket. Lite svårt att förklara utan att det blir för detaljerat. 
vi köper ej presenter till vuxna annat än på jämna födelsedagar. Och jag är ok med att man lägga olika summor. det är mer att vi har helt olika syn på att dela med sig. Gäller inte bara materiella ting heller utan tex att hjälpa varandra. jag vill inte vara för specifik för jag vill inte riskera att hänga ut någon. 

tror vi i grund och botten har olika syn på saker när jag tänker på det. och min fundering handlar om hur mycket jag ska vara jag och hur mycket jag ska anpassa mig till någon annans sätt. Det aldrig problem att ta emot något från mig.
Gränsen är nog när man känner sig ledsen och utnyttjad, det är inte hållbart i längden som någon annan skrev. 

Vi köper inte dyra presenter. (fast allt är relativt förstås) men aldrig mer än nån småsak till vuxna. och bara om man blir bjuden på ett kalas. Jag är själv inte mycket för prylar. Skulle bli jätteglad om jag fick något hemmagjort men det har aldrig hänt. En gång fick jag utgången mat som troligtvis varit del av en korg med mat som de fått I sin tur.

jag köper en gåva till barnens födelsedag medan de hittar något hemma. Jag köper så gärna något men hur göra när mina barn får nåt avlagt? Och jag har verkligen inget emot begagnat. Tror ni förstår att det finns snåla människor och det är svårt att umgås när man inte har den läggningen själv. Jag vantrivs med att känna mig snål. Men kanske ska jag inte tänka att jag är snål med denna familj utan något annat. 

OK, då förstår jag situationen bättre! 

Vad du köper till deras barn tycker jag inte att du ska blanda ihop med att föräldern är snål. Presenten är till barnet och inte föräldern. Barnet är inte ansvarig för hur dess förälder agerar. Så länge dina presenter inte kostar flera hundra kronor och riskerar att skapa stress i den andra familjen så tycker jag att du ska fortsätta ge det du vill ge till barnen. 

Jag bjuder alltid på bra mat oavsett hur andra gör. De flesta jag känner bjuder på billigare mat trots att de har god ekonomi, men det bryr jag mig inte om, jag köper och bjuder på den mat jag vill.
Presenter köper jag nog också lite dyrare, men försöker hålla nere priset på presenterna, så att det inte blir för ojämnt.
Mina vänner är väldigt sparsamma trots att de tjänar bra, jag vet inte vad de sparar till. Jo, de säger att de skall gå tidigt i pension, vi får se om de tycker sig ha råd med det. 

Att folk bjuder tillbaka förväntar jag mig ändå. Jag bjuder inte folk på middag som aldrig bjuder tillbaka. Sen behöver det inte bli varannan gång, det behöver det absolut inte.
Jag tror inte mina vänner är snåla egentligen, de är sparsamma och de äter nog inte så fin mat själva. Vi lagar alltid jättefin mat till helgen så för oss skulle det kännas konstigt att göra sämre mat till gästerna. 

De personerna släpper jag kontakten med, så de förlorar mest själva på det i längden.

Att vara snål är lika vidrigt och skamligt som att visa upp en könssjukdom offentligt, jag kan ju inte gå på restaurang där jag känner personalen med folk som inte lämnar dricks eller försöker sno övrigas dricks.

Jag har en vän som är snål. Hon tjänar mer än jag och har knappt några lån men anser själv att hon är fattig. Förr bjöd jag ofta på middag och tog ofta notan men tillslut började jag känna mig utnyttjad. Nu tar jag aldrig notan utan jag ber om separata notor. Jag bjuder på en slät kopp kaffe om hon är här och låter henne inte vara kvar till middagen. Jag var tvungen att ta ett snack med henne om detta, hon hade för vana att stanna tills hon blev bjuden på mat oavsett om hon var bjuden till en snabb fika kl 1 eller kl 4. Hon gick inte hur många vinkar hon än fick så jag är tvungen att mer eller mindre kasta ut henne eller bjuda på mat.

Nu när hon fattat att jag inte bjuder på middag vill hon inte komma på en snabb fika alls lika ofta som innan. Ibland ber hon mig komma över till henne på kaffe och undrar om jag kan köpa med mig något från bageriet som jag går förbi. 

Vi har roliga och intressanta samtal annars hade jag fasat ut henne för länge sen. Jag fixar att vara vän med henne eftersom jag numera är medveten om hur hon är och var mina gränser går. 

Förr så gjorde jag som jag själv tyckte var rätt och bjöd på rejält med mat, köpte presenter osv. Fast jag själv knappt fick något att äta vid besök och uteblivna födelsedagspresenter inte var ovanliga. Numera har jag sjunkit till deras egna nivå och lägger ut så få kronor som möjligt. Det får finnas någon slags gräns, jag tänker inte gynna snåla människor med generositet. Den lägger jag hellre på fina och omtänksamma personer som vet att uppskatta och bjuda tillbaka.

Snålhet och egoism kan ses som en enkel väg till att ha mer tillgångar över för sig själv men jag tror att i längden så vinner generositet och hjälpsamhet. Inte bara när det gäller materiella ting utan andra saker också. Det är alltid bra att ha goda kontakter. Blir jobbigt för de som bränt sig själva den dagen de behöver hjälp med något och inser att ingen har lust att ställa upp.