Stanna, satsa eller gå?
Ni som flyttat ihop med särbo på annan ord än där barn går i skolan och era jobb finns.. hur har vardagen blivit för er? hur har relationen blivit till era barn??
jag har en särbo som bor va 6/7 mil ifrpn mig. Jag bor i en stor stad men trivs inte alls. barnens pappa bor i stora staden och de går i Skolan där plus att jag även arbetar där. Har ett väldigt speciellt och spännande arbete och det vill jag inte byta.
Men jag längtar verkligen bort från staden och vill också bo ihop som en familj men är jag självisk som vill det?? Kommer min barn rata mig sen??
min särbo vågar inte pga det blir lång pendling för oss och att barnen inte får sitt sammanhang där de bor.
vår relation är stark och varaktig men nu har jag känt ett år att jag verkligen vill kunna bo ihop med den jag lever med och kan nog inte släppa den tanken. Kanske måste jag därför släppa relationen.. kanske är helt galet men vill inte sitta där sen längre fram och ångra mig..
finns det någon som varit i samma situation?