Vem bestämmer i förhållandet?

Nej, i mitt förhållande bestämmer vi båda. 

Vi växlar nog mer och leder båda två fast inom olika områden. Men inom ett ansvarsområde är det en som styr och har koll på allt. Då fungerar det bäst. Delat  ansvar är inget ansvar. Och då blir det gnäll.

Vi har inte fördelat ansvaret formellt utan efter vad vi är bra på och tycker är  viktigt och roligt. 
Vår ansvarsfördelning är inte helt efter de traditionella rollerna. Jag är tex familjens placeringsexpert och min man frågar mig ofta vad han skall köpa för aktier och fonder. Han märker nog att det går bra när han följer mina råd. 

Min man tycker istället att bilar, mat och datorer/teknik är viktigt och roligt så han fokuserar på det. Jag får typ bara diska och plocka undan i köket och bilarna sköter han totalt. 

Jag är rätt dominant som person och önskar verkligen att jag hade en man som var likadan. Nu får jag alltid som jag vill utan motstånd och det är så sjukt osexigt. Dessutom hamnar allt ansvar på mig. Blä.

Nej, vi diskuterar och bestämmer tillsammans. Det har gått bra i 42 år...

Den klokare parten. Är båda parter lika klyftiga så hittar man gemensamma lösningar. 

Vi kör jämställt. Skulle avsky om någon av oss försökte dominera.

Och det där med mindre tjafs och mer sex låter inte riktigt okej...är du säker på att din partner verkligen vill ha det så, eller är hon rädd för dig?

Bestämmer, det låter inget vidare. Vi lever inte så, vi pratar och löser tillsammans.

Jag bestämmer över mitt liv och han bestämmer över sitt.
Jag tycker det är viktigt att ha städat inne och undanplockat, alltså gör jag det.
Han tycker gräsmattan ska vara fint klippt, garaget fixat, bilar tvättade och fixade så han gör det.
Det som båda tycker är tråkigt gör vi tillsammans

Tvärtemot vad alla säger hade jag önskat att min man var mer dominant och en bättre ledare. Han tror att han är det, men han är egentligen bara sur och tvär hela tiden. Jag får dra precis alla lass - bära både klänning och byxor och det är fan inte roligt det heller. 

Jag tenderar att leda med stora saker i livet. Jag tog examen först, körkort först (så långt före att jag senare fick övningsköra med min man), jägarexamen först osv.

Stora ekonomiska beslut tar vi gemensamt, men jag bestämmer mer över inredningen eftersom jag har dokumenterat god smak.

Min man ser bara funktion och kan föreslå direkta helgerån som t.ex. att ta bort en vacker originalkakelugn i perfekt skick ur vår sekelskiftesvåning för att få mer plats med garderober, medan håret raknar av fasa på vännerna som hör det.
Nej, han får inte bestämma över sånt. Bor man i den miljön har man en plikt att bevara den, annars får vi flytta till en vanlig villa så kan han förfula den som han vill i så fall.

Och man sätter inte Ikeagarderober i en våning med avancerade sockellister och högt i tak, då får man ha platsbyggt och gammal stil, punkt.

Vi bestämmer saker tillsammans men jag är mer dominant i min natur. När vi gör saker, som att laga mat är det oftast jag som tar kommandot. 
Maken tar mer initiativ till att resa och göra grejer, jag är bra på att projektleda. Vi kompletterar nog varandra ganska bra.