Själv på julafton
Hej!
Är det någon mer än jag som hamnat i sitsen att ni firat jul ensamma i år eller någon tidigare jul? Vad berodde det på och hur kändes det?
Hej!
Är det någon mer än jag som hamnat i sitsen att ni firat jul ensamma i år eller någon tidigare jul? Vad berodde det på och hur kändes det?
Har firat själv idag liksom de senaste jularna. Fixat en gran och jultallrik och kollat på filmer. Det är inte kul att alltid vara själv men man får göra det bästa man kan av det.
Har firat själv idag liksom de senaste jularna. Fixat en gran och jultallrik och kollat på filmer. Det är inte kul att alltid vara själv men man får göra det bästa man kan av det.
Jag brukade välja ibland att vara ensam, innan jag fick barn, för annars blir det den där grejen med att känna sig ensam fast tillsammans med andra. Mina syskon samt föräldrar är omysiga fira jul med. När julmaten äts så slänger de in maten i munnen på någon minut och sen är det dags glo i mobilen. Eller en hel del sarkasmer och missförstånd.
När jag skilde mig så har jag bara firat med dem senaste åren pga att mina barn vill träffa kusinerna, men nu har de även uttryckt att julen inte känns som jul med dem. Även om jag aldrig nämnt min egen motvilja.
Så nästa gång barnen firar med mig så blir det nog på annat sätt än med tjocka släkten.
Jag flydde hemifrån när jag var 15 och har firat allt ensam sedan dess. Jag är 30 nu. Jag äter lite god mat, spelar tv-spel, ser någon julfilm. Jag är ok med att bara vara och ta det lungt i mitt lilla torp ute i ingenstans. Jag ve tinte om det skulle vara bättre med sällskap, jag tvivlar, men så är jag inte mycket för människor i allmänhet.
Hej!
Är det någon mer än jag som hamnat i sitsen att ni firat jul ensamma i år eller någon tidigare jul? Vad berodde det på och hur kändes det?
Jag har ofta varit ensam på julafton, och det har i stort sett alltid varit så för mig.
Jag växte upp i en dysfunktionell familj och släkt, vilket ledde till att jag avslutade kontakten med dem 2018. Efter det har jag lagt mycket tid på att bearbeta allt jag gått igenom.
Jag hittade ett jobb och fick bekanta och vänner, men inga riktigt nära relationer. Det har gjort att jag aldrig blivit inbjuden till något julfirande. Det har heller aldrig känts lätt att uttrycka en önskan om att fira jul med någon. Det är ju svårt att säga nej om någon bjuder in en, och samtidigt vill jag inte bli inbjuden av ren sympati eller känna att jag tvingar någon.
Jag har försökt gå till kyrkor som håller öppet på julafton, men det har bara fått mig att känna mig ännu mer ensam. Därför har jag istället valt att stanna hemma.
I år var jag dock väldigt lyckligt lottad. Två av mina vänner valde att bryta sina vanliga traditioner och anordnade istället ett alternativt julfirande tillsammans med vänner. De beslutade att inte fira med sina familjer, och vi öppnade dörrarna för andra som ville komma.
Det blev en helt fantastisk jul! Vi tittade på Kalle Anka, åt julmat och njöt av alla de traditioner som hör julen till. Jag kände mig så glad och tacksam.
Hur ser det ut för dig, TS? Varför har du varit ensam, och hur länge har det pågått?
Hur känner du inför det idag?
Hur mår du just nu?
Jag förstår precis hur det kan vara. Jag har själv varit ensam många jular och vet att det är osäkert om nästa jul kommer att bli annorlunda. I år hade jag kanske bara tur.
Om du vill prata mer får du gärna skicka ett privat meddelande. Ibland kan det kännas skönt att skriva av sig till någon som verkligen förstår. Vi kan diskutera eller bara utbyta tankar. Det kan hjälpa!
Jag har ofta varit ensam på julafton, och det har i stort sett alltid varit så för mig.
Jag växte upp i en dysfunktionell familj och släkt, vilket ledde till att jag avslutade kontakten med dem 2018. Efter det har jag lagt mycket tid på att bearbeta allt jag gått igenom.
Jag hittade ett jobb och fick bekanta och vänner, men inga riktigt nära relationer. Det har gjort att jag aldrig blivit inbjuden till något julfirande. Det har heller aldrig känts lätt att uttrycka en önskan om att fira jul med någon. Det är ju svårt att säga nej om någon bjuder in en, och samtidigt vill jag inte bli inbjuden av ren sympati eller känna att jag tvingar någon.
Jag har försökt gå till kyrkor som håller öppet på julafton, men det har bara fått mig att känna mig ännu mer ensam. Därför har jag istället valt att stanna hemma.
I år var jag dock väldigt lyckligt lottad. Två av mina vänner valde att bryta sina vanliga traditioner och anordnade istället ett alternativt julfirande tillsammans med vänner. De beslutade att inte fira med sina familjer, och vi öppnade dörrarna för andra som ville komma.
Det blev en helt fantastisk jul! Vi tittade på Kalle Anka, åt julmat och njöt av alla de traditioner som hör julen till. Jag kände mig så glad och tacksam.
Hur ser det ut för dig, TS? Varför har du varit ensam, och hur länge har det pågått?
Hur känner du inför det idag?
Hur mår du just nu?
Jag förstår precis hur det kan vara. Jag har själv varit ensam många jular och vet att det är osäkert om nästa jul kommer att bli annorlunda. I år hade jag kanske bara tur.
Om du vill prata mer får du gärna skicka ett privat meddelande. Ibland kan det kännas skönt att skriva av sig till någon som verkligen förstår. Vi kan diskutera eller bara utbyta tankar. Det kan hjälpa!