En svärfar till päron firar jul
Efter snart 12 år är jag mer än lovligt trött på hans far. (Inga påhopp tack, jag orkar inte med det just nu..)
Hur ska jag sammanfatta det?
I snart 10 års tid har det känts som att vara tre i förhållandet, för att 1. min man inte klipper navelsträngen och 2. Hans föräldrar inte tillåter honom att göra det. Speciellt då hans far..
Svärföräldrarna är skilda sedan många år och svärmor träffade snabbt en ny man och lever som särbo sedan dess. Svärfar har aldrig träffat någon ny och det märks att båda har förutsatt att min man alltid ska finnas nära tillhands; hjälpa till med saker och träffas ofta. Ovanpå detta har de båda smått narcissistiska drag och har alltid agerat väldigt dominant mot sin äldste son (min man).
När våra barn var små så kunde vi ägna så gott som varje helg åt hans föräldrar. Mamman på fredag el lördag, pappan på lördag eller söndag eller tvärtom. De tog därmed en stor del av vår lediga tid i anspråk och det blev nästan lite sura miner om vår son blev sjuk (vilket han ofta var en tid). Detta fick även mina vänner och föräldrar att höja på ögonbrynen; som menade att ?nu har ni ingen tid över för andra än dem..? och att det var så konstigt hur hans föräldrar inte tycktes reflektera över detta och hur mycket tid vi faktiskt la på dem..
När jag tillslut började springa in i väggen 2016 och vi insåg att det blev tvunget att sätta gränser för hans självupptagna föräldrar, så blev det direkt sura miner. Mer än en gång kom det till min kännedom att min svärmor hade gått och pratat bakom min rygg till vänner och bekanta och jag kunde motta såväl subtila som öppna utskällningar av dessa vänner och bekanta (vänner har de egentligen knappt några) och min svärfar kunde gå och prata skit om mig hos vår gemensamma arbetsgivare (ja tyvärr) om vilket problem jag utgjorde för familjen.
Trots detta har vi alltid hållit goda miner utåt. Aldrig haft några öppna konflikter och vårt hem har alltid varit öppet för dem.
Min svärfar ÄR väldigt speciell; dels väldigt självupptagen men tycks även ha svårigheter i det sociala samspelet. (Kan t ex återkommande kommentera folks vikt, kroppar, utseenden, lukter etc).
Lägger sig i mycket också; alltifrån hur jag och min man kan hinna ha sex om barnen sover i samma säng till hur vi bör inreda hemma (efter HANS smak!), hantera vår ekonomi (efter HANS tycke!) och inte minst - hur vi bör fira våra högtider och i över tio års tid har han styrt och varit kung över alla våra högtider. Inte minst jul; Hur det ska firas, vilka som ska delta, var och när.
Svärfars julstress drar igång redan i september/oktober. Vart vi ska fira någonstans och hur (det är givet att han alltid kommer i första hand, före alla andra släktingar och familjemedlemmar)
Och man hade kunnat förstå det, om det funnits en gnutta ödmjukhet. Men den finns inte.. utan han styr, ställer, domderar, ber om hjälp, kommer med nedlåtande kommentarer med mera..
Ni undrar förmodligen varför min man inget säger; men tro mig. Att säga ifrån till dessa narcissister innebär en svår stress för min man (och för mig). Jag har fått se detta på nära håll.
Så nu går tankarna på separation. För jag mäktar inte med att ha svärfar i mitt liv längre..