Hur glömmer man någon?

Om ni har haft det dåligt så länge utan att hitta en lösning tror jag ärligt inte ni gör det på egen hand. Varför är din man så negativ till parterapi? Jag hade ställt ett ultimatum att söka hjälp eller så hade jag lämnat.

Min man tycker nog vi var det bra nu och att sådana saker löser man på egen hand?
Jag vet inte om jag vågar ge honom ultimatum  om att lämna.
Min kollega vet om mina funderingar kring detta dock om att jag funderar på att lämna

Du behöver inte ge nåt ultimatum.

Berätta för honom att det är viktigt för dig att nu går på parterapi och att du verkligen behöver att han ställer upp. Skiter han i det så lämnar du. Du ska alltså inte hota med det innan.

Men vill du verkligen leva med nån som struntar i att du inte tycker ni har det bra och att du vill att ni söker hjälp? Han visar ju tydligt att han inte bryr sig om ditt mående och dina åsikter.

Men om du fortsätter i ett äktenskap där du mår dåligt - hur hade du tänkt att din framtid ska bli? Vill du stå kvar där och trampa ett år från nu?

Sedan vill jag ABSOLUT råda dig att inte ge dig in i något med kollegan...inte heller om du lämnar din man. Det värsta du kan göra är att gå från en snubbe till en annan. Du behöver ta igen dig, jobba på dig själv och hitta harmonin i att vara själv. Först då är du redo för något nytt.

Lycka till!

på ett sätt vill jag att vi ska ha det bra, men det här med min kollega gör att det är svårt.  Med honom kan jag verkligen prata om allt och jag tror vi hade  funkar möt som par ochså.
Jag trodde att  det med min kollega endast var en ytlig förälskelse, men det har växt och jag känner väldigt stark kärlek för honom och tycker det är jobbigt nu under Jul när vi är lediga och inte ses lika frekvent? Jag tänker varje dag på hur han har det och om han har det bra osv.

Vill bara skriva att du inte är ensam. Jag har också blivit helt galet förälskad i en kollega som också blev min chef, en helt vidrigt jobbig situation. Han tog mig med storm på något sätt men han var inte heller min typ. Jag tror att man innerst inne saknar små delar i ett förhållande, sedan kommer någon som fyller dom bitarna. Det är ändå mänskligt och inte så konstigt. Vi är väl gjorda för att connecta med andra. Byt jobb?

Tusen tack för ditt kloka svar. Precis så är det. Med min kollega kan jag beröra djupa samtalsämnen med som jag inte kan med min man och då trodde jag till för över ett årsen att jag och min man kunde typ beröra allt, men uppenbarligen inte?För ett årsen fick min kollega reda på mina känslor för honom av en klumpig, oinkännande numera f.d kollega spm inte kunde hålla tyst, varpå han tog upp det med mig och sa att det inte var besvarat och visst var jag ledsen då, men var tacksam över att vi fick fortsätta jobba ihop, vilket inte var en självklarhet .

vi har inte berört detta sen det hände, däremot har vi mer o mer börjat höras privat utanför jobbet på sms och för ett tag sen skrev han att han var rädd för att förstöra mitt äktenskap i o med att han fick reda på mina känslor för honom.  Det känns som vi inte kan vara utan varandra när vi inte ses på jobbet och även på jobbet kan vi liksom inte låta bli varandra utan vill prata med varandra mycket.
Han ger mig så mycket styrka,omtanke ,glädje och jag känner mig så sedd av honom?
vågar inte fråga  rakt ut var han egentligen känner för mig då han ju sa för ett  att det inte bar besvarat.
Min man försöker  göra det bra nu när vi är långlediga, och jag känner mig som världens skurk som går runt med de här känslorna samtidigt som min kollega har en väldigt stor plats i mitt hjärta och jag njuter av när vi hörs av.