Anställde min storebror på min restaurang - ett beslut som visade sig bli ett stort misstag och startade en konflikt.

Bara stå på sig. Vilket du verkar kunna. Behandla dem som alla andra gäster om de kommer in. Ignorera allt tal om jobbet om de tar upp det. 

Är det någon du skulle kunna prata med enskilt och få med på ditt tåg, så att säga? Din pappa exempelvis. Att göra honom införstådd på att familjen är familjen och jobbet är jobbet och att du inte vill mixa de två.

Avsluta det misslyckade experimentet genom att avskeda din storebror och acceptera att familjen ser dig som en skurk under en viss tid. Du är ju redan skurk nu och dom kommer att ändra sin uppfattning med tiden.

Finns inget annat att göra. Det finns alltför många restauranger överallt. Hur många kan klara sig i längden? 

Vad är ett 'opartiskt möte' förresten? Är det kanske det som är problemet, att du tydligen måste förhandla med familjen om vem som du anställer i din restaurang. Acceptera inte dessa premisser.

Jag tror att min pappa är den ende som förstår mig och är på min sida utan att han bekräftat det rakt ut. Men pappa är som pappa är. Han blandar inte in sig på något drama som inte angår honom, så han håller sig undan. Han är alltid varit neutral, ända sedan under min uppväxt. Så pappa är den ende som jag känner att jag kan vända mig till för att ventilera känslorna, utan att vi pratar om dramat. Vi dricker kaffe och har det trevligt.

Övrigt så är det inte kul att storebrodern i princip alltid blir den som blir ompysslad, speciellt vid vuxen ålder och särskilt när det är jag som har så rätt i sak.

Vid nästa familjeträff, är jag beredd på att ta upp hur patetiskt min storebror är och att det just är familjens fel på grund av hur dessa har ompysslad honom som ett litet barn i alla dessa år.

Jag sa också att det inte blir fler gratis luncher eller restaurangbesök under mötet. De reagerade inte så mycket på det, men jag tror att de inte förstod och att ''jag bara sa så på grund av mitt vrede''.

Kommer dessa till min restaurang, kommer de inte ens få rabatt, utan det blir fullt pris som en vanlig gäst, precis som du rekommenderar!

Så ha pappa för det. Det är ju utmärkt.

NEJ! SKAPA INTE MER DRAMA. Att hålla på som en tonåring och peka och grina ger dig absolut inga poäng, hur rätt du än har i sak. Absolut inte för "öppet forum" inför familjen. Då framstår du bara som avundsjuk och missumsam. Vill de hålla på och gulla med honom så låt dem, utan att du själv ska vara patetisk och hålla på och peka finger och kalla honom patetisk. Du bara skjuter dig själv i foten.

Var professionell på jobbet. Håll familjen utanför från och med nu. 

Du har så rätt! Jag föredrar att vara den som är vuxen och mognad. Så jag skall inte peka finger. Jag kan hålla mig lugn och bara vara bestämd i mitt beslut som tidigare, när han ville så gärna ha jobbet och jag inte anställde honom för ca två år sedan.

Du verkar ha hanterat situationen bra. Jag tycker det var bra du sa ifrån. Hade jag varit du nu så hade jag nog bara sagt att jag inte vill diskutera saken mera. Lämna det. Kan dom inte det så får dom lägga energin inom detta hos varandra. Förstår att det blir jobbigt när föräldrar mm står på någons sida, men du får nog se det som att du är den drivna som klarar sig utan navelsträngen. Din bror verkar inte riktigt kommit så långt. Sträck på dig och var stolt.

En sak som rätt troligt kommer ske om du skulle ta tillbaka han.
Det är att om du trodde han tog sig friheter innan, så kommer du verkligen få lära dig att de är så många mer.

 

DU kan egentligen koka ned det till att han inte gjorde det som han gjorde som anställd, och efter du sagt till så vägrade han ändå att göra som han blev tillsagd.
Och då kommer väl svaret att nu kommer han göra det, och en sak man ska lära sig med såna här personer, det är att dom lär sig aldrig.
Och de bara faller in i samma hjulspår igen.

 

Och det är all kritik du ska ge, inte ge någon annan, för då öppnar du upp andra diskussioner som inte fungerar så bra med ditt företag att göra.
Och i andra änden bara säga att han har bevisat att han inte kan jobba hos mig.....

 

Det är sorgligt att de förväntar sig att du ska ge dom gratis mat.
Själv har jag släktingar med restauranger och jag skulle inte ens fundera på att få maten gratis.
Utan man betalar, sen kanske de slänger på något extra av det man gillar, men det är trots allt en liten sak i jämförelsen att föda en släkt med gratis mat som gör stora hål i din lönsamhet.

Du säger: 

Jag tar ansvar för mitt företag. Jag vill ge mina anställda bra villkor för att de jobbar bra för mig, och då kan jag inte ha folk där som slackar och inte gör som jag säger, det förstör moralen.

Jag kan inte heller bjuda bort hela vinsten till släkten för då kan jag inte betala vettiga löner till de som jobbar och själv får jag inte mycket kvar heller efter allt arbete.

Detta handlar om affärer och min försörjning och då är det bara så. Ni som tycker det är ett problem att brorsan inte har jobb får gärna fixa in honom på era jobb nu för jag har försökt, men det gick inte. Jag tänker inte gå runt och vara arg på honom för det men ämnet är slutdiskuterat för min del.

Vem är du och varför är du inte TS, har du raderat ditt konto?

Tack skall du ha. Jag tycker själv att jag gjorde bra ifrån mig. Jag brukar inte bli så arg, som jag blev under familjemötet.

Det skall dock förtydligas att pappa vill inte vara med i någon som helst drama, så han håller sig alltid undan, om det inte angår honom.

Så familjen som höll min storebror om ryggen, var min mamma + två äldre storebröder som är halv bror till mig och min storebror. Dessa två är ifrån min pappas sida (pappa var gift innan han gifte sig och skaffade barn med min mamma).

Så in storebror har i princip tre familjemedlemmar som är på hans sida och tycker alltid synd om honom.Ja, jag kommer inte ta tillbaka min storebror till restaurangen. Jag visste redan från början att han inte kommer bli långvarig. Det var dessutom väldigt stor risk jag tog, eftersom jag vet att han kan bli riktigt arg och det spelar ingen roll vem det är. Han har ingen behärskning. Oavsett om han är på arbetsplats med gäster och kunder, han kan bli arg och använda vilka ord som helst.

Gratis mat kommer det aldrig bli mer. Pappa har varit den ende som kommit till restaurangen och betalat fullt pris, varje gång. Jag älskar min pappa så mycket!Jag tror att han bara gav tips hur jag skulle säga, vid en eventuell nästa konfrontation.

Jag kommer i alla fall inte ta tillbaka min storebror till restaurangen. Jag ville inte ens att han skulle jobba där från första början.

Vadå "varför är du inte TS"? Han är väl inte född som samma person helt enkelt?

Borde han vara det bara för att han inte kan använda citationstecken när han skriver sitt förslag på uttalande?

Jag blir i princip alltid ''skurk'' och min storebror av någon anledning blir det alltid ''synd'' om och jag måste ibland ''ta hand om honom.''. Detta problem började vid sena tonåren och så har det fortsatt i vuxenålder. Vi båda är lite över 30.

''Opartiskt möte'' var något som jag fick som sms ifrån mamma som skrev: ''Opartiskt möte, gäller i vårt hus. Du bör närvaro. Det gäller om när du avskedade din egna bror!''.

Men jag visste att det inte skulle vara opartiskt för fem öre. Allt handlande bara om vad för fel jag gjort och hur synd det är om min bror. Hela mötet handlande om: ''Men du måste förstå att det är inte lätt att vara en nyanställd''. Trots att det kom upp om hans lathet och övriga brister som familjen kände till, så var jag den som är ansvarig för han att skall jobba och komma i tid.

''Du kunde väl ringa och skicka sms, så han skyndande sig till jobbet då?''. ''Ibland måste man påminna och du kunde skicka sms som en riktig bror på morgonen att han skall närvara på jobbet.''.

Jag frågade vilken arbetsgivare gör så? Och svaret blev då: ''Men snälla, du är hans bror! Då skall du inte agera som vilken arbetsgivare som helst. Du skall tänka på att han är en del av din familj och att du skall ha motivationen till att han skall lära sig. Med tiden kan han bli som vilken anställd som helst!''.

Och så höll det på med det s.k opartiska mötet och till slut blev jag arg.

Min storebror satt i princip tyst under hela ''opartiska mötet'' och bara tittade på mig. Han är ''normal'' bland folk, men att alltid bli så ''ompysslad'', så blir han som ett barn ibland i närvarande inom familjen. Det är inte klokt och det tär på mig.

Låt familjen bli förbannade då. Ingen har ork eller råd att ha folk som inte sköter sig på jobbet. 

Fint av dig att närvara - det hade jag inte gjort på basen av det där sms:et. Jag hade bara sms:at tillbaka och sagt att mina affärer är inte en familjeangelägenhet, ni verkar blanda ihop de två sakerna. Ha ett trevligt möte! Jag står fast vid mitt beslut att avskeda en anställd som itne skötte sina jobbuppgifter.

Eller typ. ""Min bror" krävde lön som vilken anställd som helst, och har behandlats som vilken anställd som helst. Detta är för mig självklart, eftersom det inte är mitt jobb att uppfostra honom. Jag står fast vid mitt beslut. Ni får gärna ha ett familjemöte, men jag ser ingen anledning att närvara eftersom jag inte har behov av era åsikter kring frågor som gäller min restaurang. Att ni tycker att ni har rätt att kräva att jag ger Xxx ett jobb, är helt förbluffande i mina ögon. Jag föreslår att du själv anställer honom, om det är så du tycker familjer ska fungera." 

Är du inte nykter eller kan du inte läsa skrivet? 

Jag svarar direkt till TS= Du

med vad han kan säga till sina knäppa släktingar.

Slösa inte energi på att försöka ändra på dem. 

Kanske det var problemet, var inte onykter nog.