Ångrar vårt tredje barn

Självklart kan du ta upp det med din man. Det är som sagt inte barnet du ångrar, men det är ju för mycket för dig att bära den här bördan själv! Du behöver hans hjälp! Om han inte vill stötta dig i detta så är relationen inte värd vatten en gång. Varför vågar du inte prata med honom om detta? Om hur du mår?

Och jo, man får känna så här! Du mår ju dåligt! Det är inte ditt fel att livet blev som det blev med tre barn! Hoppas att du har vänner du kan öppna upp dig inför. Det är helt normalt att känna det som att man nästan går under om man har tre barn. Inte alla upplever det så, men jättemånga inser att det plötsligt blir mycket tyngre på många sätt.

Att man älskar sina barn är ingen motsättning I att tycka det är skitjobbigt samtidigt.  Självklart får man tycka det. 
Att ha barn tätt ÄR jobbigt. 

Och Självklart ska du prata med sin man om att ni just nu behöver varandra för att ta er igenom detta. Så här är det att ha barn. Inga konstigheter att tala om att du är trött och saknar honom. Eller tycker han att du får skylla dig själv?  I så fall är det ju DET som är det jobbiga just nu och inte antalet barn. 

Du behöver ta din man i örat rejält.

Detta upplever många föräldrar ÄVEN om man är överens om 3,4 eller 5 barn. 

Han var faktiskt med på att skaffa tredje barnet. Det finns inget som heter övertala. Han sa ja och får basket mig ta det ansvaret för sitt ja. Vad är det för jävla fel på män som inte fattar det? 

Bli lite arg här och stå på dig att ni tillsammans valde detta och faktiskt måste steppa upp och ta tag i det . 

Att man inte kunde förstå vad det innebär är förklarligt men inte en ursäkt . 

Om er relation tar slut är det HANS ansvar som faktiskt övergav dig mitt i skiten. 

Han kan ta sin attityd och stoppa upp den i häcken.

 Det är inte ditt fel att livet blev som det blev med tre barn!