Ska det verkligen vara såhär?!

Vad säger läkaren?

Jag har inte pratat med min läkare om det. Känns konstigt att kontakta VC och bara säga att jag är ledsen och uppgiven.

Fast du är ju i en depression som riskerar att övergå i utbrändhet.

Om du är deprimerad och har barn är det din skyldighet att agera. 

Du har kanske rätt. Men jag tycker det är konstigt att det kom så plötsligt. Hör av mig dit på måndag. 

Jag tar hand om mina barn. De har inte fått lida pga detta. Men klart att hade det fortsatt länge hade jag kanske inte lyckats hålla ihop.

Kontakta HVC, de har väl din journal och förstår att det inte handlar om vanlig nedstämdhet. Du borde få en tid å det snaraste. Om du har möjlighet kontakta någon du har förtroende för, kanske en vän eller släkting som kan hjälpa dig i vardagen. Även små saker kan vara till stor hjälp i din situation. 

Hoppas du trots allt får en god jul.

Kan inte pappan steppa upp och ha barnen lite mer så att du får vila lite?

Har han dem över jul så kan du ju släppa all julstress, det blir jul nästa år också!

Ja, det kan komma från en dag till en annan i vissa fall. För det mesta ser man inte den låååånga uppstarten och så kommer det typ från ingenstans, som det känns iaf. Lycka till!

Precis, för att vara där för dina barn så är ditt mående jätteviktigt. 

Jag vet att du gör allt för barnen men det kan gå fort ibland. Så sök hjälp. Lycka till.

Det känns ju sådär att skriva det men känns ändå viktigt. 
Vården har anmälningsplikt till soc, det ska man vara medveten om.

Det ska till bra mycket mer för att en oros anmälan ska utfärdas. En depression under behandling är inte skäl för kontakt med soc.

 

Varför i hela friden skulle de göra en orosanmälan för att jag ber om hjälp för eventuell depression?

Tack för era fina svar!

Jag har ätit antidepp i många, många år för kronisk depression. Det går upp och ner. Vissa perioder när livet är lite tyngre så blir jag lätt påverkad. Medicinen tar inte bort själva livet. Jag har haft samma dos i 18 år och höjer aldrig. Jag rider ut stormen. Ser till att träna, får dagsljus, äter mer frukt och grönt, pratar mer med de jag har förtroende för. Detta fungerar för mig. Under dessa år har jag förlorat min bror, min mamma, min mormor, skiljt mig och min dotter fick en npf diagnos. Så mycket jobbiga saker som påverkat mitt mående. Såklart är vi alla olika individer och hanterar saker olika, men det du går igenom är själva livet. Hoppas du mår bättre snart.