Otålig i väntan på graviditet

Det kan ju hända när som helst eller ta längre tid. För oss tog det mer än två år (med ett missfall) innan vi blev gravida med ett barn vi fick behålla. För att få de två barn vi önskade oss tog det fyra graviditeter och fem år. Att fokusera på något annat just runt ägglossning verkar ha hjälpt mig att bli gravid (när någon nära skulle gifta sig till exempel eller att vara på semester). Men vi känner flera par som fick till det på första försöket. Håller tummarna för er!

Att sluta testa för ägglossning och hålla koll på allt tror jag är bästa sättet om du vill släppa och sluta stressa. Försök helt enkelt att tänka så lite som möjligt på det. Och försök engagera dig i annat. Att träna tex är utmärkt nu, eftersom du kan bli gravid när som helst och då är det toppen om man har förberett sig med starka rygg, ben och bäckenmuskler, så gå upp i träning tex. Har du någon annan hobby så försök hänge dig mer än vanligt åt det. Eller se till att umgås mycket med vänner. 

Det är ju normalt att det tar upp till 1 år att bli gravid utan att det är något fel alls. Ibland tar det tid, ibland går det fort. Mycket ska klaffa för att det ska bli bebis. Man har väl kring 20 % chans att lyckas vid varje ägglossning, och den procenten blir lägre när man blir äldre. 

Tror inte ni behöver oroa er alls, snart har ni det där plusset men under tiden får ni väl försöka tänka på annat. Leva på. Sysselsätt dig.

Jag skulle skippa ägglossningstesterna om du känner din kropp och vet ungefär när ägglossning ska ske  har regelbunden cykel osv. Ett stressmoment mindre. Räcker att ha sex varannan, var tredje dag för att pricka in ägglossningen :) 

Det kan hända när som helst. 
Vi har ett barn som det tog två år med ett missfall på mitten att få till, alltså försök ett år, missfall och ett år till. Vi skulle gjort ivf om det inte gått sista gången där. 

Vi gjorde två utredningar av fertiliteten under tiden, som inte visade något fel. Det går att göra privat om man inte pallar vänta på offentliga vården (ofta ett år när man är under 35). 

Men du kan ju börja temps för att se att du verkligen har ägglossning och inte bara får en lh ökning som inte leder till ägglossning. Men har du regelbunden cykel har du troligen ägglossning, men mest om du vill vara säker. Är ju drygt om ni försöker utan ägglossning i värsta fall. 

Det är skitdrygt att månad efter månad få mens när man vill bli gravid men som ovan säger det är normalt att det tar upp till ett år. Sätt ett långt mål, typ att du vill vara gravid till sommaren, räkna inte ut när bf skulle kunna vara i varje aktuell cykel och planera in något i tvåveckors väntan. Så att allt inte handlar om din cykel eller eventuel graviditet. 

lycka till 🤞

Tack snälla för alla svar och pepp!

Hej! 

Känner så väl igen mig från när jag försökte bli gravid (och lyckades, har en underbar tvååring nu). Tog fyra månader för oss tror jag, men jag hade redan hunnit bli besviken vid varje mens och spinna iväg i tankarna om att något skulle vara fel. Jag hade inte varit gravid förut, så hade ingen aning hur något stod till. När jag väl fick mitt plus hade jag nästan gett upp, var helt säker på att mensen var på väg pga molande mensliknande värk. Eller när det gått några dagar över tiden började jag ana något. 

Du har fått många tips om att tänka på annat och det är ju bra om man kan det. Men jag tycker också att man ska få drömma (och det är nog svårt att låta bli), om det går utan att man blir för otålig. <3 Tänk att det är väldigt positivt att du har hittat kärleken, ni planerar barn, hur mysigt som helst. Tänk på framtiden. Skulle det inte gå inom ett år, då kan ni få hjälp. Och ännu är ni unga, ni har tiden med er. Så dröm om framtiden och tänk positivt liksom, att det kommer bli bra. När du väl blivit gravid så blir tiden före oviktig, då är du inne i något helt nytt. Passa på att ta hand om dig själv och gör sådant som är roligt att göra så är svårare att få till när man har barn eller är höggravid. Gör sådant du mår bra av helt enkelt. <3 

Ja precis , det är helt normalt att det tar upp till ett år och det där med 20% ungefär är också vad jag har hört.
Det tog ungefär ett år och ett missfall för mig med första barnet fast jag bara var i 20-årsåldern. Och fjärde barnet (som är beräknad om 2 månader) nu när jag är 36 blev på första försöket / lite halvt oplanerat.. fast jag har hört nånstans att det är bara ungefär 12% chans varje ägglossning i min ålder. Så man vet aldrig .. 

Jag har aldrig använt ägglossningstester utom en gång för att se om jag ens hade ägglossning när jag ammade.. Men ja jag håller med , det kan säkert vara så att det skapar onödig stress. Jag tror också det kan vara bra att försöka tänka på annat och göra roliga saker , antagligen blir TS gravid snart så då kan man ju också passa på att göra sånt som blir svårt sen när man är gravid och när man har en bebis.