Anonym (J) skrev 2024-12-08 20:08:13 följande:
Pessimistiska vänner
Hej!
Igår bjöd jag över två vänner på glögg och mat och framförallt den ena är så negativ. Hon inleder med att berätta hur trött hon är, vilket är ett återkommande tema. Hon sa ungefär att hon måste tvinga sig själv att hitta på roliga saker. Sedan fastnade hon i det ämnet länge, länge. Ingen känsla alls för att man har ansträngt sig för att stå och laga mat osv. Samtalsämnena därefter är mest negativa. Känns som att det inte är roligt att anstränga mig med sådana personer.
Någon som känner igen detta? Hur hanterar man sådana personer? Jag försöker att inte umgås med henne så mkt.
Flera vänner som jag haft i över 20 år har blivit bittra och rädda.
En vän var så otroligt kul i högstadiet. Han skrattade alltid, var så framåt och sa alltid en massa roliga saker.
Nu är han en bitter gubbe som klagar på ungdomar (han ser ungsomlig ut med samma tjocka hår, tränar etc). Han har barn och hus precis som jag men det finns så lite glädje kvar.
En annan vän har tappat håret och slutat idrottat. Han har blivit en kuf och hatet bara spyr ut ur honom. Om samhället osv. Han vill ej ha barn och har inga. Han var en charmör när vi var 18-25. Alltid massa fester, brudar. Han var rolig och alltid med. Nu bara snackar han om saker som inte egentligen rör hans liv alls och det är rent hat.
En barndomsvän sen jag var 5, han var tuff och framåt. Hittade på allt möjligt. Också han har tappat håret (anledningen att jag nämner detta är att båda dessa upplever jag att det verkligen började gå utför med dessa i samband med det, vilket bara isåfall är den lamaste ursäkten någonsin att bli bitter för). Han är rädd för allt möjligt. Han var typ utan fruktan när vi var 20. Inga barn. Vad är han så rädd för? Han har mindre tid att förlora nu än när han var 20.
Har fler exempel. Gemensamt för de flesta är att de är mycket räddare, bittrare och somliga är hatiska (på saker som inte egentligen praktiskt har ens med deras liv att göra, tex mellanöstern).
Det finns de som fortfarande är kul men jag har inte en enda vän som inte var mer framåt och roligare när de var unga. Många är lyckade och har liksom jag allt man kan önska. Jag har insett att jag behöver skaffa nya vänner.
Har snackat en del med de som är yngre och de har mycket mer glädje och framåt anda. Många av dem är i mycket sämre situation ekonomiskt än de ovan men är mycket gladare. Dock är flera nästan förslavade av teknologi.
Jag umgås mer sällan med de rädda och bittra och i större grupper så att där finns de som är mer glada så det inte blir rent mörker som du beskriver.
