Orolig, assisterad befruktning med 4 försök.. nyligen ett missfall. Söker pepp.

Jag har precis fått ett tidigt missfall efter min och min sambos första inseminationsförsök. Den kortvariga lyckan byttes ut mot sorg och besvikelse, trots att missfallet skedde några dagar in i vecka 5. Blödningen kom 5 dagar efter beräknad mens och sitter nu 5 dagar senare ännu i, men något svagare.

Är det andra här som delar denna kamp med att få barn i samkönad relation? Oron över att det inte går på de få försök man får finansierade via landstiget (om ni också går den vägen). Vi får två inseminationsförsök och två IVF. 

Känner en sådan stress inom mig, fast jag verkligen vill försöka ta steg för steg.. min sambo är 34 och vill gärna också bli gravid, och jag är 33.. så vi känner väl att våra klockor tickar lite eftersom vi båda gärna vill bli gravida.

Nu måste vi troligtvis vänta 2 månader till på ett nytt försök. 

Hur har ni gjort för att ha uppe hoppet? Känner mig rätt ensam i att vara ihop med en kvinna och gå igenom det här. Andra par kanske uppmanas "att bara försöka igen nästa månad" om och om igen. Även om det såklart också kan vara väldigt jobbigt.

Någon annan som varit med om missfall via assisterad befruktning i samkönat förhållande? Vilken väg tog ni? Någon som befinner sig i processen just nu också? Kram!