Fick en orosanmälan på mina barn från sjukvården. Socialtjänsten ringde dagen efter anmälan. Ställde en del frågor. De sa att de skulle höra av sig om beslut.
De har 14 dagar på sig att fatta beslut om att lägga ner eller starta en utredning. Anmälan kom in en måndag. Den 14:e dagen är nu på söndag om måndag är dag ett.
Jag har inte hört något? Vad betyder det?
Det betyder att de har andra ärenden samtidigt och tar ert i tur och ordning. Tekniskt sett har de 14 dagar på sig, men om de inte hinner inom den tiden så kommer det ALDRIG att läggas ner bara för det. Det är ingen deadline, mer som en riktlinje att försöka arbeta inom, lite som vårdgarantin som säger att man ska få vård inom si och så lång tid medan det i verkligheten kan ta längre tid på grund av köer.
Det betyder att de har andra ärenden samtidigt och tar ert i tur och ordning. Tekniskt sett har de 14 dagar på sig, men om de inte hinner inom den tiden så kommer det ALDRIG att läggas ner bara för det. Det är ingen deadline, mer som en riktlinje att försöka arbeta inom, lite som vårdgarantin som säger att man ska få vård inom si och så lång tid medan det i verkligheten kan ta längre tid på grund av köer.
Vad gällde det? Hur allvarligt var det?
Istället för att hänga upp dig på hårklyverier så borde du fokusera på varför vården valde att orosanmäla ditt barn?? Herregud alltså. Men jag förstår att det är lättare att klaga på andra än att rannsaka sig själv.
Att orosanmälan görs angående ett barn behöver inte betyda att föräldrarna gör något fel. Det kan också handla om att barnet har olämpligt umgänge, missbrukar eller liknande. Det kan också vara ett sätt för vården att sätta press på skola eller barnomsorg att hjälpa barnet med anpassningar.
Det kan också vara så att TS eller den andra förälderm är sjuk och familjen har rätt till stöd på grund av det.
Hur det är i TS fall vet vi inte, men det är okunnigt och elakt att utan att veta bakgrunden omedelbart utgå från att det är TS som utgör själva problemet.
Mitt barn blev orosanmält av vården eftersom den de inte kunde ställa diagnos och istället för att erkänna sin okunskap och ta in experthjälp skyllde symptomen på oss föräldrar.