Attraherad men inte kär?

Jag har också haft långt förhållande innan med min första kärlek som jag trodde jag skulle gifta mig med och efter det upplever jag att jag har problem med vissa saker.
Har en ny pojkvän nu i ca 2 månader och jag upplever också att han känns mer kär i mig än jag i honom. Jag tror det handlar om att jag varit för sårad innan och vågar inte riktigt släppa... min pojkvän har även påpekat att jag inte visar så mycket men när vi väl ses känner han av min kärlek. Inombords brinner jag typ men har svårt att visa.
Tror vi inte får jämföra någon mer kärlek med den första för ingen är sig lik.
Men har några något tips här?

Kan vara så att du bara är intresserad av något fysiskt och att du kanske inte helt är över ditt ex. När det känns rätt så känns det bara rätt, detta är ju smekmånaden och om du redan känner att han inte är the one är kanske det bästa gentemot dig själv och honom att leta vidare. Intressen och humor är något som är viktigt för mig i en relation jag skulle nog vilja vara med någon som klickar på dom fronterna. Men var bara tydlig med vad du vill med relationen och var du befinner dig, då löser sig det mesta.

Om ett passionerat och stormigt förhållande är något du är van med och känns normalt för dig så är det kanske så att du inte läkt från det förhållandet med ditt ex så att du förstår hur trasigt ett sånt förhållande är? 

Kan bidra med att jag var i denna situationen för några månader sedan. Träffade någon helt olik alla jag träffat förut(som inte varit bra) och aldrig blivit behandlad så bra någonsin förut. Han har också alla kvaliteter jag söker i en man. Så jag fortsatte men kravlöst inför mig själv. Att det var okej att fortsätta träffa honom även om han kanske bara var mr right now eller för sällskap och närhet. Ingen vet ju vad framtiden bringar ändå, och han kändes heller verkligen inte fel. Allt kändes helt rätt förutom att känslorna inte riktigt kopplade. Nu har det iaf gått några månader till och det känns jättebra. Jag är inte stormföräl men har absolut känslor och mår väldigt bra. Djupdök i mig själv och insåg jag alltid jagat det otillgängliga och att jag fortfarande inte kommit över en stor kärlek som sårade mig något enormt för några år sedan. Alltså tror jag att jag haft en mur uppe och att detta får ta tid. Sen var vi är om ett år vet ingen, men detta är det sundaste jag haft även om jag inte haft fjärilar i magen på samma sätt som med min förlorade kärlek, som säkert inte alls var rätt för mig egentligen. 

Detta kanske låter lite dumt nu men har denna killen bara "landat i knät" och sedan har det bara varit självklart för honom att driva fram relationen ni har? Skriver utifrån mig själv nu. Jag har svårt att bli väldigt kär i dom lägena. Det behöver vara lite utmaningar ( att man inte vet om man ska ses igen osv, precis i början) för att mitt intresse ska bli på riktigt. 

Vet att det är skevt och kanske beror det på nått. Men den biten är ganska viktig för mig, kanske för fler.