Prestationsångest

Låter jobbigt att det tar upp så mycket energi och kraft. Läser du nu till ett yrke där det också ställs mycket krav och där prestationen är viktig?

Du kan absolut bli hjälpt av terapi, tror KBT där du kan få handledning och tips på tankestrategier är en bra idé.

Prestationsångesten sitter ju trotsallt i ditt huvud och är en effekt av din tolkning av förväntningar du har på dig själv och vad du tror andra har avseende din prestation. Förmodligen helt i obalans och skev med verkligheten som det låter.

Så ja, prata med nån som kan ändra dina kognitiva scheman och tankebanor 

På sätt och vis är det krav i alla yrken och att man har en skyldighet att göra sitt jobb. Min hjärna verkar hitta något som jag måste prestera på oavsett vad det är. 

Jag har gått i KBT förut. Det vore kanske något att testa. 

Nu arbetar jag med mycket grupparbeten, det tycker jag är värst, rädslan av att misslyckas i en grupp. Tänk om jag gör massa fel och gruppen får skit för det? Det blir liksom dubbel granskning, både av gruppen och läraren. 

Absolut men i vissa yrken är det väldigt tydligt medan mindre i andra.

Den stora rädslan att göra fel är och låter både obefogad och oadekvat i förhållande till verkligheten. KBT gissar jag skulle hjälpa dig arbeta med dina tankar runt din prestationsångest.

Tycker verkligen du ska överväga det eftersom risken är annars stor att problematiken växer och du fortsätter må dåligt av det. Det finns ingen anledning att fortsätta så när det finns saker du kan göra och få hjälp.

Men att du uppmärksammat det och lyfter det här är ett väldigt bra första steg 

Det är ofta lång väntetid till KBT och det tar lång tid att få effekt och TS behöver hjälp nu, inte om 2 år... Ut och gå en lång promenad eller ut och spring innan du ska sätta dig och skriva. Det frisätter endorfiner så du kan slappna av bättre. 

Hade också konstant prestationsångest när jag läste på högskolan. Klarade utbildningen, talade om för lärarna hur jag mådde och det hjälpte mig. Jag tränade mycket på gym och det fick mig att kunna slappna av tillräckligt. 

Har både depression och en del prestationsångest som drar enormt med energi. Jag har tyvärr undvikande beteende och medvetet skippar saker för att bli fri från det eller spara på energi. Vilket kommer leda till att mina 3 års studier blir till 4.

ang grupparbeten har jag hittat en i min klass som är min trygga punkt och jag har gjort de flesta gruppisar med henne, så länge det gått att välja då, det har underlättat och hon är medveten hur jag fungerar.

grupper har även ett ansvar att granska allt som gjorts, så det ligger i hos alla att upptäcka ifall något är svagt, inte på den enskilde

Tack för alla svar!

Jag behöver inte vänta 2 år (tack och lov!, vart finns det såna väntetider?), kommer prata med någon på skolan om en vecka. Sen har även sökt vård på hälsocentralen, fått tid om några veckor. 

Tyvärr är det så att detta är ett återkommande problem, det är bara inte i detta sammanhang som jag mår dåligt, utan det uppkom på tidigare arbeten också. Där jag ska prestera inför/för någon. Jag är typiskt "duktig flicka", det är bara så tröttsamt, kommer man någonsin kunna släppa det här beteendet. 

Jag försöker påminna mig själv om att jag har klarat mig i skolan hittills, utan fusk. Jag försöker göra mitt bästa men det jobbiga är att inte ha en gräns på vart "tillräckligt" är. Mina klasskamrater är säkert less på mitt kontrollerande. 

Tack för påminnelsen om att man bör träna för att må bättre. När man har hög ångest man blir handlingsförlamad till slut. Man slutar tänka logiskt. 

Just eftersom det skapar så stora effekter på ditt sociala samspel i olika situationer är det superbra att du kommer gå och få stöd för att börja hitta sätt att tänka annorlunda runt det hela. 

Jag har nyligen själv mött en person i mitt arbete med just den här problematiken du och andra beskriver gällande prestationsångest och det har varit väldigt begränsade för personens egna utveckling men även för samarbetet och dialogen oss emellan då personen dragit sig undan och helt enkelt inte klarat av alla delar på ett fördelaktigt sätt.

Det som ändå är en tröst att det hela bottnar i din egen perception och tolkning av vad som sker och därför "äger du problemet" och kan göra något åt det! 

Jag tror det kommer bli bra tillslut med rätt vägledning och hjälp att hitta nya tankestrategier!

Ja, tack och lov blir man till slut "desperat" och söker hjälp, då har ångesten blivit ohanterbar. Så är det för mig nu. Tack och lov har jag lyckats sova lite i natt (kanske 6 timmar), men vaknade med ångest flera gånger. Jag t.o.m. tränade lite på morgonen för att få ner ångesten. Tack för all råd.