Bra eller red flag

Det är självklart bra och ganska standard om man kan säga så. Varför red flag? Tror de flesta vet om de vill bli ihop med den andra efter tre dejter. Jag tycker det verkar väldigt vanligt i alla fall.

Jag blir alltid ihop snabbt. Jag tycker inte att jag är en red flag. Ibland går det bra, ibland visar det sig att vi inte funkar. Fördelen med att lära känna varandra på djupet snabbt, är att man slipper slösa typ tre år på ett förhållande som inte håller i längden. 

Min man och jag förlovade oss efter två månader! Nu är han död, men vi fick 18 år ihop. Innan honom hade jag ett förhållande på runt 5 år, och många korta förhållanden. 

Det är inte hur snabbt man går fram som avgör hur långt och kärleksfullt förhållandet blir. Det är hur bra man matchar och klarar att knyta an till varandra. Även om man är snabb och intensiv som jag, tar det några månader innan man ser varandras anknytningsmönster. För mig verkar det vara en magisk gräns vid tre månader. Det är ofta då den första konflikten kommer. Hur man löser/duckar för den ger en hint om hur relationen kommer att utvecklas.

Tack för era svar. Jag frågar endast då det idag verkar vara vanligare att dejta i evigheter utan att veta vart man står. Så tänkte om det gått för snabbt nu...

Jag och min man träffades på en fest. Ca två veckor och några träffar senare, såg vi oss som ett par. Det är 15 år sen.

Det avgörande är inte hur fort det går innan man bestämmer sig för att satsa seriöst, utan hur det känns. Red flag kan lika gärna vara att dejta länge utan att bestämma sig. Att vela, vara osäkra på varandra.

Det man inte bör göra för tidigt i en relation, är att binda upp sig med gemensam bostad eller dylikt, innan man har varit ihop ett tag och lärt känna varandra ordentligt. Inte heller skaffa barn för tidigt osv. Ibland blir det så ändå, men det är inte optimalt.

Första året / åren bör det vara relativt enkelt att gå skilda vägar om man märker att det inte funkar. Så fort man har bostad och barn ihop, blir det krångligare.

Det måste inte gå jättefort, särskilt inte om man inte känner varandra sen innan. Då kan det säkert vara bra att ta det lite lugnt.

Men om en man efter några månaders dejtande, fortfarande inte kunde eller ville bestämma sig, skulle jag tolka det som att han inte var seriös. 

Det avgörande är inte hur fort han vill bli ihop med dig, utan hur fort det går därefter. Vill han flytta ihop direkt eller nästan direkt? Skaffa barn nästa år? Umgås hela tiden? Verkar han helt enkelt ha väldigt bråttom? SÅNT är red flag, men inte att satsa seriöst efter några dejter. Bättre det än att vänta ett halvår. 

Det beror väl helt och hållet på vad man menar med ihop?

"Jag gillar verkligen dig, det känns så rätt. Jag skulle vilja att vi såg oss som ett par och jag tänker inte träffa någon annan nu" efter tre dejter är en sak.

"Jag älskar dig, vi flyttar ihop och gifter oss nu" är en annan.

Jag tänker att hur snabbt det går inte är en varningsklocka i sig, utan att det handlar om hur tempot upplevs av de som dejtar.

Känns det för stressigt eller för segt så är det en varningsklocka. Att allt bara går snabbt och båda känner sig bekväma med det, är det inte.

Jag tycker att det är bättre att få svar från personer som dejtat i "nutid", inte de som varit ihop i tio-femton år, för dejtingvärlden ser annorlunda ut nu.

Har man barn så är det sjukt röd flagga från båda parter. Även utan barn skulle jag säga att tre dejter är lite väl snabbt. Visst kan man bli ihop på vinst och förlust, men man kan ju gärna ge det några veckor åtminstone, en månad typ.

Jag brukar tänka att jag är ingen jävla begagnad bil, jag vill inte testköras innan. Antingen klickar vi bra och då vill jag inleda ett förhållande direkt eller så klickar vi inte och då tackar jag för mig. Men som sagt: ingen testkörning! 😉

Tänker att det avgörande är hur bra man känner varandra och om det känns som ett lämpligt tempo för båda. Tre dejter kan ju vara allt ifrån tre korta fika på stan eller luncher, till middag och sova över och prata hela natten. Och allt ifrån noll till konstant kommunikation däremellan. Nu tror jag inte att jag och min pojkvän "bestämde" att vi blev ett par, det var mer eller mindre givet från att vi hade kanske en eller två träffar. Men då var vi också ganska nära varandra i andra sammanhang sedan innan och möttes även mellan dejterna. Så det bästa är väl att gå på magkänslan...?