Fått nog - Hur skall man sätta gräns på bra sätt eller skall man avsluta vänskapen direkt?
Allt började med mitt engagemang i området. Men när jag fick ett nytt jobb som krävde mycket tid och energi, insåg jag att jag behövde prioritera min egen hälsa och mina relationer. För att undvika att bli utbränd valde jag att avsluta mitt volontärarbete och lägga mer fokus på mig själv och mina vänner.
Under min tid i området lärde jag känna en granne. Till en början kände jag mest medlidande för henne, eftersom hon verkade vara ensam trots att hon har en make och en vuxen son. Enligt henne själv bidrar maken inte mycket i hemmet och spenderar mest tid vid datorn eller på jobbet. Sonen verkar isolerad och har det svårt socialt.
Grannen har ofta beskrivit hur hon kämpar med allt och hur hon är helt utmattad. Hon är sjukskriven och säger sig inte orka med någonting. Jag kände ett behov av att hjälpa henne och speciellt att försöka nå fram till sonen, men det har aldrig blivit av. Hon pratar ofta om honom, men någon kontakt har vi aldrig fått. Med tiden började det kännas som om hennes problem mest blev ett projekt för mig. Istället för att fokusera på sonen eller ens vår relation, började hon övergå till att prata om sig själv och diverse allmänna ämnen. Hon nämnde även ett våldsamt drama i en förening som hon verkade väldigt upptagen av. Nästan varje promenad med henne handlade till slut om hennes liv och hennes problem.
Jag har gradvis börjat se henne som någon som söker dramatik snarare än någon som verkligen bryr sig om sin familj. Hon framstår som självupptagen, snarare än som någon som bara behöver "prata av sig", vilket jag trodde från början. Dessutom har hon aldrig visat något större intresse för mig eller mina tankar. Ofta börjar hon med att ställa en fråga till mig, men samtalet vänder snabbt tillbaka till henne själv. Det känns som att hon försöker ge sken av att vara omtänksam, men i själva verket är fokus alltid på henne.
Nu har jag nått en punkt där jag känner att jag inte längre orkar prata med henne eller svara på hennes meddelanden. Jag känner mig konstant tvungen att ge råd, och hon verkar kopiera mina idéer och beteenden utan att ge något tillbaka. Det har blivit för mycket för mig.
Tidigare har jag varit i en liknande situation, där jag blev som en kurator för en annan kvinna. Trots allt jag gjorde för henne var det aldrig tillräckligt, och när jag till slut satte gränser blev hon upprörd och kritiserade mig. Det var en väldigt dränerande upplevelse, och nu känns det som om samma sak håller på att hända igen.
Jag känner att det är dags att sätta stopp. Det är tydligt att denna relation inte är ömsesidig eller hälsosam för mig. Problemet är att vi bor i ett litet område, och jag oroar mig för hur det skulle bli om vi stöter på varandra på gatan. Jag funderar på att skriva ett meddelande där jag förklarar mina känslor, kanske något i stil med:
"Jag känner att jag inte längre kan hjälpa dig eller ge dig råd. Jag har försökt, men det har blivit för mycket för mig, och jag känner inte att det är en balanserad vänskap. Jag upplever att fokus alltid ligger på dig och att det inte finns ett genuint intresse för mig tillbaka. Jag behöver avsluta vår kontakt för att må bra. Jag är ledsen om detta känns hårt, men jag måste prioritera mitt välmående. Jag hoppas att du kan förstå."
Jag skulle behöva justera och formulera det mer ödmjukt, men det är ungefär vad jag vill säga. Jag vet att det kommer kännas jobbigt att skicka det, och jag är orolig för eventuella konsekvenser, som att hon skulle tala illa om mig eller sprida rykten. Ändå känns det nödvändigt att sätta gränser för att kunna gå vidare och må bättre själv.