Äta kakan men samtidigt ha den kvar

Gå vidare

Otroligt att du gett en sån man två år av ditt liv. Du är uppenbarligen bara på lek för honom, något att ta fram när man känner för det stoppa undan om en för tillfället mer intressant leksak kommer.

Jag hade nog ställt ett ultimatum. Antingen så blir det vi på riktigt eller så lämnar jag dig.

Jag hade lämnat. Han har ju en regel för sig själv och en annan för dig.

Du är antagligen en standby tills han hittar någon annan eller så har han lyckats få dig att vara honom trogen utan att själv behöver vara det. Win-win för honom.

Skaffa dig lite ryggrad och lämna honom. 

Saken är den att jag inte tror att han heller har legat med någon annan under våra 2 år. Tror ärligt inte att han har något intresse av det. Det känns som om det är något annat som ligger bakom det här. Hade ju givetvis inte bara bitit ihop och härdat ut ifall han legat runt och jag inte ens fått chatta med någon annan. Men det stör mig att han vill identifiera sig som singel och samtidigt hävda att jag bara får ha honom.

Han respekterar dig inte, eftersom han vill leva som singel men du får inte göra det. Skäms han för dig? Vet ingen om er relation, inte ens era familjer?

Säg att det inte går ihop. Antingen är ni båda singlar eller så är ni ihop. 

Jag hade gått vidare för typ 18 månader sen. Herregud, varför törs han inte vara öppen med folk att han är i ett förhållande? Det är ju förnedrande för dig att bli behandlad på det där sättet. Du ska inte behöva vara en hemlighet. 

Min första tanke var: Men gud, lämna honom! Kan han inte stå för att det är ni så är han inte värd dig.

Men sen kom en annan tanke smygande....jag tror jag är på samma väg. 

Har träffat en kille sen i somras. Vi är inte officiellt ett par. Men han träffar inte andra och jag träffar inte andra. Vi jobbar ihop och därför har han haft lite olika ursäkter. Först var det att vi skulle vara säkra på varandra innan vi berättade, sen var det inte rätt tid, sen var det att jag har en möjlighet till befordran och då kan ett förhållande ligga mig i fatet (han kan ha rätt, det är inte omöjligt). Men det känns som att ursäkterna kommer på löpande band. 

Han säger inte att han älskar mig, men jag är inte där att säga det heller. Han säger bara att jag är fin och att han gillar att umgås med mig. 

Jag känner själv att jag borde sätta ner foten och avsluta det hela. Det här är inte så jag vill ha det när jag blir kär i någon. Jag vill ju pussas och kramas och lära känna hans barn. Men nu är allt så uppstyrt.

Men iaf, jag inser att det är väldigt lätt att säga att någon ska lämna någon annan. Det är dock inte lika lätt att göra det. 

Men jag tycker att du iaf ska öppna dörren och börja fråga samma frågor du ställer i din tråd. Vad är det som gör att han inte vill vara öppen med att det är ni? Låt honom sitta lite obekvämt och låt tystnaden tala om han inte har något svar. Vänta på att han får formulera ett svar. Sen kan du själv välja hur du går vidare efter det. 

Men det är en svår sits när känslor är involverade.

Tycker det är en stor skillnad, ni har träffats i ett halvår och det finns barn med i bilden, samt att ni arbetar tillsammans. TS har varit tillsammans med honom i 2 år. Stor skillnad. 

Därmed inte sagt att din kollega är mer seriös, men jag tycker han har en poäng med sina förklaringar just nu. 

Tack för din reflektion :)