Det låter som att du är väldigt orolig för detta och att du vill det bästa för ditt barn. Det är förståeligt, för autism kan innebära ett stort lidande för den som är drabbad och det kan, beroende på svårighetsgraden, vara svårt att leva ett vanligt liv med sådana problem.
Det kan vara så att du har rätt, att du lägger märke till saker som BVC missar och som faktiskt är väldigt tidiga tecken till autism. Men det kan också vara så att din oro för detta gör att du övertolkar småsaker. Barn är annorlunda och många föräldrar som har kommit förbi småbarnsåren skulle nog känna igen sig i att ha haft överdriven oro för saker som visat sig inte alls ha varit något problem. Min poäng här är inte att förminska din oro utan tvärtom vill jag bekräfta dig i att det är fullt normalt att känna sig orolig för att någonting ska vara fel med ditt barn.
Men den oro du har, samt det faktum att du inte (tror jag) har någon yrkesmässig kunskap kring att diagnostisera autism eller andra neuropsykiatriska tillstånd, gör ju att vi inte kan utesluta möjligheten att du, precis som massor av andra föräldrar, tycker dig se saker som inte riktigt finns där. Jag förstår om det inte låter så bekräftande för dig, men jag lovar dig att sköterskorna på BVC har mött oroliga föräldrar tusentals gånger och de allra flesta gångerna handlar det ju mest om föräldrarnas oro.
Även om det skulle vara så att sonen faktiskt skulle visa sig ha autism i framtiden så är det svårt att diagnostisera det i så tidig ålder, och det finns ju inte mycket att göra åt saken heller i det här skedet. När ett barn med autism blir äldre så kan det göras anpassningar på olika sätt, men ett så här litet barn behöver ju mest kärlek och närhet från sina föräldrar som alla andra barn gör, och om det är någonting med barnet som ni föräldrar upplever som svårt (t.ex. svårt med nattning, svårt med mat eller nåt annat) så kan ni ju få stöd för det alldeles oberoende av eventuella framtida diagnoser hos barnet. När pojken så småningom börjar på förskolan kommer det ju att bli tydligt där om han skiljer sig från andra barn, och förskolepersonalen är ju väldigt bra på att bedöma det, och BVC bedömer ju också löpande om barnet verkar utvecklas i normal takt så tydliga tecken på autism kommer ju i så fall att visa sig där så småningom.
Mitt råd är att försöka att inte göra en så stor sak av detta i nuläget om det inte är några tydliga problem. Barn utvecklas i olika takt, och skulle det visa sig att han faktiskt har autism av en sådan grad som gör att det är märkbart redan vid 11 månaders ålder så kommer det att visa sig snart nog ändå. Pojken gynnas inte av en överdriven oro i det här läget, så försök hitta till lite lugn kring detta och försök ha tillit till att eventuella problem kommer att fångas upp av andra så småningom.
