Hur hanterar ni känslor när ni är ledsna och besvikna över att er partner slarvat och det lett till något dåligt för er del?
Det känns som att man inte får visa hur man känner riktigt när man blir väldigt ledsen eller besviken över något som hänt, när det som hänt beror på att partner gjort eller inte gjort något, för då känner sig den väldigt kritiserad.
Så jag undrar vad ni gör med de känslor man trots allt har inombords.
Det handlar om slarv som leder till att det kostar oss massa pengar extra tex. Ungefär som att man inte haft koll på en räkning och därför nu måste betala kraftiga förseningsavgifter (och vi har totalt gemensam ekonomi). Det är ett påhittat exempel men pengarna är verkliga, det handlar om ganska många tusenlappar.
Det är också andra saker som verkligen inte blev som tänkt, där jag känner mig genuint ledsen över hur det blev. Men känner att jag visserligen kan säga det och hen vet om det men jag kan liksom inte älta känslorna för då kommer hem känna sig kritiserad. Och det är inte så hem verkligen, verkligen ber om ursäkt utan det blir mer martyr, ?ja jag vet jag är världens klant?.
Och jag går runt med dessa känslor inombords och har svårt att bara släppa och gå vidare. Hade det varit någon annan som gjort det hade jag nog ältat, gråtit och sen kunnat släppa.