Anonym (Fattigdom) skrev 2024-11-11 09:40:04 följande:
Fler barn än man kan försörja?
Satt precis och lyssna på en radiodokumentär om barns fattigdom. Föräldrarna har redan dåligt ställt och fortsätter att skaffa många barn. Personen i närheten till familjerna uttrycker att det funkat bra med dom första barnen. Dom har fått nya kläder. Barnen som kommer sen får ärva av varandra. Kläderna är slitna, för små och är trasiga.
Det blir trångbodda. Men vi har ju inga bostäder i Sverige för 8 barn och två vuxna till en billig penning.
Så hur kan man inte tänka på detta när man skaffar barn? Saknar vissa ett sånt pass bristande intellekt att dom därför fortsätter att skaffa barn i sin trångboddhet och samtidigt inte kan försörja dom första barnen?
Inte sällan hänger många barn ihop med två olika grupper, de med låg impulskontroll och de med en grundsyn om att man inte ska skydda sig utan välkomna de barn som kommer (ofta religiös syn).
Dessa två grupper är inte sällan mindre lämpade att ha många barn, pga låga inkomster, låg utbildning (intelligens?) och allmänt dålig livsföring eftersom den grundar sig i impuls eller krav utifrån (tex religionen). I en del fall har kvinnan inget jobb att tala om och då kan barnen till en början ses som en försörjning, föräldrapenning och barnbidrag blir inkomsten under alla bebisåren (som ju blir många), men sen när barnen blir äldre och kräver mer så finns varken inkomst eller överskott för att hantera det som krävs, varken ekonomiskt eller rent praktiskt.
De som är välutbildade (i synnerhet kvinnor) skaffar färre barn, är mer förberedda ekonomiskt och ser till att ha en lagom standard för att kunna ta hand om de barn som föds till familjen. Och de kanske inte ens skaffar så många barn som de skulle ha råd med eftersom de värderar annat i livet än många barn.
Så nej, många gånger tänker de som skaffar många barn inte alls efter. Utan tvärtom, låter livet och barnen hända dem.