Fler barn än man kan försörja?

Är du så verklighetsfrämmande att du inte redan vet att det finns människor som inte tänker framåt?

Om alla hade tänkt på framtiden, skaffat buffert, inte skaffat barn med odugliga män, inte börjat knarka, inte strunta i skolan, inte handlat på kredit osv osv, då hade vi inte haft några problem. 

 

 

Det föds för få barn så det är ju bra om vissa familjer har 3-5 barn. Men åtta barn kan man knappast inte ta hand om på ett bra sätt? Det handlar ju inte bara om pengar utan ännu mer om tid. Tänk alla BVC besök, läkarbesök, u5vecklinssamtal i skolan, läxläsning mm. Aktiviteter lär de barnen inte få några alls.

Om man får typ 2 barn i tidig ålder och har svårt redan då? Har svårt att se att man inte förstår att man borde pausa efter det? Man skaffar inte 4-6 barn till då. Det är för många en jobbig sak att vara gravid så det känns inte inte som en liten sak att vilja slippa. Samma sak med att ta hand om en liten bebis? tidsmässigt och allt 

Det är bra om man kan försörja och ta hand om dessa barn. Men vi behöver få trygga och stabila vuxna människor? Vi behöver inte bara barn till världen, vi efterfrågar även att dom kan läsa. skriva, har god tandhälsa, får näringsrik mat m.m 

Har man försörjningsstöd så gynnas man av fler barn. Kostnaden för ett 4-5-6-7-8 barn ökar inte lika mycket som bidraget gör. Bl a för att barnen kan ärva av varandra

Barnfattigdom är fruktansvärt, vare sig det är 1 eller 11 barn i familjen. Med det sagt är det ju så att det föds färre och färre barn, samtidigt som vi lever längre och längre. Den ekvationen är trots allt inte hållbar. Nu säger jag inte att alla ska skaffa mängder av barn för samhället skull - såklart inte! Men kanske att det vore bra om folk inte såg snett på personer som skaffar fler än 2 barn. Nej, det är givetvis inte genomtänkt att skaffa 8 barn om man sedan inte har råd att erbjuda dessa barn ett drägligt liv. Någonstans får man ju tänka ett par centimeter längre än näsan räcker...

Vi har många barn. Inte 8, men 5. Våra barn får: Gå på vilka aktiviteter de vill - vi har rentav varit med och startat upp sporter som våra barn velat gå på som inte fanns i vår stad, ha egna rum (ganska jäkla stora också, inte för att det är något att hänga upp sig på desto mer - men större än jag själv hade, och i min ursprungsfamilj var vi två barn), ett ordentligt sparande när de blir vuxna, körkortet betalt, ordentliga kläder för var säsong o.s.v. 

Jag hade GÄRNA skaffat ett till barn - inte nu - men om några år. Däremot kommer min fertilitet strejka mot det, så redan där är det ändå ett nej. I det läget skulle vi vara ett rum kort, för jag använder "det" rummet som mitt kontor (jag arbetar hemifrån oftast), vi skulle behöva skaffa en ännu större bil - och jag tycker det är jobbigt att köra vår stora 7-sitsiga som det är, och jag känner också att jag inte har lust att ha en bebis/ett småbarn samtidigt som jag har tonåringar/snart tonåringar. Jag tror inte att det är jättekul att dels vakna tidigt med en liten, samtidigt som man lagt sig sent p.g.a. väntat in tonåringar.

Vad är min poäng med inlägget? Jag vet inte exakt. Dels visa att alla storfamiljer inte är några knäppskallar som skaffar hundra ungar fast det knappt finns ekonomi för en, dels påtala att det faktiskt föds för få barn i västvärlden. 

Inte sällan hänger många barn ihop med två olika grupper, de med låg impulskontroll och de med en grundsyn om att man inte ska skydda sig utan välkomna de barn som kommer (ofta religiös syn). 

Dessa två grupper är inte sällan mindre lämpade att ha många barn, pga låga inkomster, låg utbildning (intelligens?) och allmänt dålig livsföring eftersom den grundar sig i impuls eller krav utifrån (tex religionen). I en del fall har kvinnan inget jobb att tala om och då kan barnen till en början ses som en försörjning, föräldrapenning och barnbidrag blir inkomsten under alla bebisåren (som ju blir många), men sen när barnen blir äldre och kräver mer så finns varken inkomst eller överskott för att hantera det som krävs, varken ekonomiskt eller rent praktiskt.

De som är välutbildade (i synnerhet kvinnor) skaffar färre barn, är mer förberedda ekonomiskt och ser till att ha en lagom standard för att kunna ta hand om de barn som föds till familjen. Och de kanske inte ens skaffar så många barn som de skulle ha råd med eftersom de värderar annat i livet än många barn. 

Så nej, många gånger tänker de som skaffar många barn inte alls efter. Utan tvärtom, låter livet och barnen hända dem.