Ni som blivit farmor

Jag är farmor till två barn, 5 och 8 år gamla.

Jag har, och har alltid haft, en fin kontakt med min son och hans familj.
Sitter inte barnvakt ofta, men det händer, senast i lördags.

Barnens mormor bor längre ifrån dem, men de har också en jättefin kontakt. Hon är dock förhållandevis gammal och orkar inte på samma sätt som jag som iaf inte ännu nått pensionsåldern.

Det där är rena dumheter från dina vänner. Hur pass bra kontakt man får med barnbarnen beror på andra faktorer. Hur man är som person, hur man är med barn, hur bra förhållande du har med svärdottern och sonen och hur tillgänglig du är när de behöver hjälp. En viktig faktor är avstånd, den av mormor/farmor som bor nära får oftast den bästa kontakten. 

Konstiga kommentarer om att det skulle vara skillnad. Allting handlar ju om hur bra kontakt man har med sina barn, oavsett kön. 
Min farmor och farfar var väldigt nära oss och involverad och det var de med båda sina söner och deras barn. De var nära sina söner ända tills de dog. 
Mina barn är nära sin farmor och det är hon även med sin andra son och hans barn. Hon är nära alla sina 4 barn varav 2 är söner och 2 är döttrar. Det är ingen skillnad. 

Jag tror att det är myten/inställningen  om svärmor som spökar i detta uttalande . Komplicerad relation till en svärmor ger en lika komplicerad relation ..Inte för att det är sant men det är nog så många tänker. 

Själv hade jag svärmor/farmor i samma by som vi själva bodde i och mina egna föräldrar 15 mil bort. Så det föll sig naturligt att farmor blev första person i vår familj.  Mina föräldrar och svärmor var dock mycket goda vänner så det fanns ingen rivalitet i detta utan jag hade fantastiskt fin relation med alla. 

Min äldsta son är nygift och bor i samma område som som mig där även mina föräldrar bor så den dag jag ev ev blir farmor så finns vi nära till hands och min svärdotter är fantastisk. Hennes mamma finns 20 mil bort och är för övrigt en lika fantastisk kvinna också så här.har vi goda förutsättningar för fina relationer.

Vilket larv från dina vänner...
Hur relationen blir till barnbarnen beror på hur relationen till barnen ser ut. Om man uppfostrar sina söner med förväntan att relationen kommer bli dålig när de blir vuxna så blir relationen såklart dålig. 

Mina barn står sina farföräldrar betydligt närmare än vad de står sina morföräldrar. Och det beror enbart på att min mans föräldrar var bättre föräldrar och förebilder än vad mina var. Jag har inte på något sätt styrt upp eller dikterat relationen till barnens farföräldrar, den sköter min man och de själva. 

Vad glad jag blir av att läsa era svar. Tack.

Vi har alltid haft en fin relation i familjen, för mig har mina barn varit det bästa i livet och jag har alltid velat vara där för dem. De har båda två väldigt trevliga flickvänner/sambos vilket jag tycker är roligt och vi kommer bra överrens, vi har en hel del gemensamt allihopa trots åldersskillnaderna vilket är kul. 

Men som sagt, tack för era berättelser.

Mina barn ha en fantastisk relation till sin farmor. Min Svärmor är snäll och omtänksam mot alla, såväl sina barn som  ingifta. Framförallt har jag alltid känt att hon älskar sina barnbarn och hon har inte lagt sig i hur/vad vi gör.

Min mamma var farmor och otroligt nära sina barnbarn. Hon hade en fin relation med min bror och träffade barnbarnen varje vecka. Efter några år fick även jag barn och hon blev lika nära dem. Ingen skillnad i relationen mellan barnen från mig eller min bror skulle jag säga. 

Mina barn har en väldigt bra relation till sin farmor. Kanske lite extra nära då de inte har någon mormor. Sambons relation till sin mamma är mycket bättre än min någonsin var till min mamma. Ha, jag kan till och med säga att min relation till HANS mamma är bättre än den till min mamma var.

Min mamma har inte upplevt detta med min brors barn. Min svärmor har heller inte upplevt detta med vårt barn. Sen vet jag dock de som har råkat ut för det men de har då kanske bäddat lite för det själva genom att inte vara så härliga svärmödrar.