Nattning av äldre barn utdragen - jobbigt med bebis

Barnet är 6 och har fått en stor omställning med ett småsyskon, jag tycker att det är jättebra att hen får en lång mysig stund, ska ni börja ta bort det så kommer hen att känna sig bortprioriterad av bebisen. Det blir snart bättre, ju äldre barnet blir desto mer självständigare blir det med tiden. Om det dock blir ohållbart för er föräldrar så måste ni ju ändra lite, kanske ge en ljudbok i julklapp som skulle kunna ersätta läsningen några kvällar 

Du tycker att barnet ska vara mer självständigt? Men om barnet inte är det då?

barnet måste ju få vara som det är. Om hen gråter efter er på nätterma så är väl det ett tecken på stort trygghetsbehov just nu. Alltså inte läge att börja kräva större självständighet. 

Byt av fl-ledigheten med sambon om du tycker det är jobbigt att vara hemma.

Nytt syskon, ny skola, nya kompisar = nytt liv. Det är mycket nytt. 

Det är du som förälder som ska backa när det gäller 6-åringen. Om 10 år är 6-åringen självständig och då kommer du sakna denna tid. Tro mig. 

6-åringen ligger själv i sitt rum. I ert rum ligger ni andra tre. Fatta att 6-åringen vaknar! 

Till och med vår då 3-åring fattade detta och frågade när det var dags för flytt av bebis om inte bebis kunde få sova hos treåringen. För vi var ju två, då kunde de också vara två. En lösning de hade tills treåringen tröttnade som nioåring. På deras initiativ. 

Sitt och läs för 6-åringen när du eventuellt ammar. Pyssla och måla eller lek när bebisen sover. Låt 6-åringen få prova vara med syskonet. 

Sedan vet 6-åringen om att mamma är hemma med bebisen när hen är i skolan. 6-åringen vill också vara hemma och ha det mysigt. Klart som 17 att 6-åringen suger upp all tid hen kan med pappan som inte heller är hemma hela dagarna!

Låt 6åringen få sova inne hos er. Låt nattningarna ta tid - byt med varandra så du får ta en del kvällar också. Det är guld att få ligga en hel timma med sitt barn och låta dem få prata av sig. 

Sambon har rätt. 

Är det äldre syskonet ditt barn? Eller det är endast din sambos barn? Jag får det intrycket när jag läser texten. 

Hej, det är våra gemensamma barn. Vi har alltså precis börjat med att det äldre barnet sover själv. Min sambo sov förut med bägge barnen men det äldre stördes av bebisen. Vi har alltid haft det såhär så det vore skönt med mer egentid och att kunna läsa och sjunga en halvtimme och sen gå ut i närheten. 

Det har alltså alltid varit såhär även utan större förändringar. Vi bägge föräldrar har egentid med det äldre barnet också, även sen småsyskonet kom till. De har en superbra relation också. Lite nyfiken på hur andra har det. Jag jobbar redan en dag i veckan och så kommer vi ha det året ut.

Tack för alla kommentarer. Tyckte alla hade bra poänger men Frida missade nog poängen. Vi har inte problem på den nivån utan det gäller sömnen. 

Nu är det som det är. Ingen av er ska kräva något alls av ert barn utan bara ödmjukt ta emot och ta hand om.
Det kan vara en fas, det kan vara övergående, det kan vara så att hen  "bara är" så här....
Det händer mycket i sexåringars liv även utan att få ett syskon introducerat för sig. Något som förstås inte bara påverkar sexåringen utan er föräldrar och er relation också. 
Sover man dåligt är man generellt sämre rustad för vad annat som än sker.

Om inte du är fast i amning kanske ni kan turas om med läggning av det äldre barnet?

För oss gick inte det, det var tusen gånger mer effektivt att pappan tog den. Han fick barnet i sömn på 30-45 min. Skulle jag göra det tog det närmare 1,5h. Så vi följde minsta motståndets lag. Därmed inte sagt att pappan tyckte det var "kul" att ta alla läggningar och mycket av allt annat som behövde göras den stunden (tömma diskmaskinen, tvätta, förbereda morgondagen etc) hamnade på mig.

Men man gör det man behöver göra liksom. 

Barnets utveckling 6-7 år - 1177