Vad gör man för fel?

Jag är uppvuxen i en familj där vi inte visar kärlek eller känslor. Jag har alltid varit ensam och fått handskas med mina egna problem ända sen barnsben. Det har resulterat att jag har svårt med nära relationer och har en stark rädsla att bli övergiven. Jag är bortskämd och har fått allting jag pekat på eftersom det är deras sätt att visa kärlek på. När jag berättade för min mamma att jag skulle gå prata med en psykolog så säger hon ?Vad är problemet helt plötsligt? Har nämnt för henne flera gånger att jag mår dåligt och behöver prata med någon utstående. Mycket av mitt mående ligger hos dem då jag inte fått den kärleken jag behöver. Dem frågar aldrig mig hur jag mår eller tröstar mig när jag är ledsen, när jag väl får en kram av dem så känner jag mig helt stel i kroppen. Jag har ingen känsla när vi kramas och så är det med andra också. 

Jag och min mamma bråkar mycket med varandra speciellt när hon dricker alkohol. Hon blir oftast ledsen varje gång när det blivit för mycket och när hon bråkat med pappa. Hon nämner varje gång att jag är empatilös för jag inte tröstar henne när hon är ledsen. Men när jag är ledsen och behöver tröst så är det löjligt att jag mår dåligt. Det kommer oftast tomma hot om att hon ska ta en massa sömntabletter och att jag kommer ångra mig när hon är borta. Det blir konstigt för mig om jag plötsligt ska börja visa kärlek för mina föräldrar när jag inte är uppväxt med det. Det är väl ändå deras uppgift att utföra det?