Jobbet har blivit för mig en verklighetsflykt - Det är det enda stället jag känner av acceptans, omtyckt, jag gör rätt av mig och social stimulans - ''Kompisar''

För mer än ett år sedan började jag känna mig utanför och insåg att jag egentligen saknar riktiga vänner. Mina "kompisar" verkar se ner på mig, och jag känner att ingen egentligen bryr sig om mig. För att hitta gemenskap har jag deltagit i kvällskurser och andra aktiviteter för att försöka möta nya människor och uppleva samma sociala stimulans som på jobbet. Men istället får jag ofta känslan av att jag gör fel och att ingen riktigt tycker om mig.

Dessa känslor har fått mig att börja tappa fotfästet och ifrågasätta verkligheten. Jag är osäker på om någon bryr sig om mig eller om allt handlar om ytliga relationer. Det känns som att människor bara ser mig som en källa till något, kanske pengar, och ingen verkar vilja umgås med mig på riktigt. Få hör av sig, trots allt jag försökt.

Jag har haft en enda nära vän som jag verkligen bryr mig om och känner trygghet med, men nu verkar den vänskapen vara förlorad, vilket har fördjupat min känsla av sorg.

Jobbet har därför blivit en tillflyktsort där jag kan få den sociala bekräftelse jag behöver och känna att jag gör något rätt och meningsfullt. I mitt arbete möter jag kunder och får återkommande positiv feedback både från dem och mina uppdragsgivare, som också uppskattar mitt engagemang. Mina insatser värdesätts, och även min team leader är nöjd med mig.

Till en början hoppades jag att de i min omgivning skulle kunna känna liknande uppskattning för mig. Men jag har insett att jag är en annan person på jobbet, en sida av mig som jag inte kan visa för mina ?vänner?. Efter så lång tid med känslan av att framstå som ?dum? inför dem, tror jag att det kan bero på låg självkänsla och självförtroende just i de relationerna.

Kort sagt, jag har i princip inga riktiga vänner.