Önskar att jag fick leva om mitt liv. Sitter fast.
Jag funderar ofta på att det vore bättre att bara få dö bort från det här skitlivet.
Jag är medveten om att jag själv har satt mig i den här situationen och egentligen vill jag nog bara klaga av mig. Jag sitter fast, vet inte hur jag ska ta mig ur det här och jag mår så fruktansvärt dåligt.
Jag är en väldigt impulsiv människa med dåligt konsekvenstänk, något jag jobbar med dagligen. Men allt känns meningslöst.
Jag är uppväxt med en väldigt deprimerad mamma. Vi hade för mycket djur så det var kiss och avföring överallt. Min mamma rökte dessutom inne så jag kom till skolan och luktade rök, kiss och avföring. Blev mobbad. Hade svår ångest redan som barn vilket gjorde att jag ofta hade magknip osv.
Min mamma brydde sig inte heller om att jag hoppade av gymnasiet och när jag väl flyttade hemifrån utvecklade jag ocd gällande städning. Städade hela tiden och blev överdrivet renlig istället.
Som vuxen fick jag ta studielån för att bli undersköterska. Hann inte jobba länge innan min kropp totalt pajade. Detta gjorde att jag hade så lite pengar att jag inte hade råd att betala studielån eller räkningar, som i sin tur har lett till påminnelseavgifter osv. Det har bara växt och växt under åren. Jag sitter fast. Då min kropp är så dålig kommer jag aldrig kunna arbeta med fysiskt tunga arbeten och eftersom jag har skuld hos csn kan jag inte heller plugga till ett annat yrke.
Jag får inte ta lån, jag kan inte studera och har det minsta man kan ha i inkomst. Har varit sjukskriven många år och genomgått flera operationer. Men jag vill mer med livet.
Jag vill inte vara skuldsatt, jag vill arbeta men sitter fast. Har ingen möjlighet att komma ur det här. Orkar inte med det längre. Vad gör man?? Ville som sagt bara gnälla av mig lite. Det är en tung dag idag 😞
