Rimlig belastning på bonusmamma/ nybliven mamma eller inte
Skulle vilja ha en objektiv input på min nuvarande levnadssituation, vet inte om det är min trötthet/hormoner/omställningen som spökar eller om det är rimligt.
Jag är förstföderska och har en 5 månaders bebis tillsammans med min sambo, som har tre barn sedan innan (15, 14 och 11). Min man jobbar 14 pass i månaden och är då borta 16 timmar om dagen, vilket innebär att jag är själv med bebis ca tre dagar på raken där vi inte ser pappan som då bara kommer hem och sover och går till jobbet.
Bebis har sedan han fötts vägrat sova mer än 10 min vid enstaka tillfällen på dagen så han är i princip vaken 12 h innan läggdags som man behöver aktivera/underhålla. Pappan kan inte avlasta mig på nätterna heller då jag helammar, och sonen vaknar varje eller varannan timme för matning genom natten så jag har inte heller fått någon djupsömn dessa 5 månader.
Pappan har sina tre barn på halvtid, två veckor i stäck. Hälften av dessa dagar kör han sina arbetspass, vilket innebär att jag behöver packa ned bebisen (han hatar att åka bil och gråter), hämta barnen på stationen, laga middag, tvätta, städa efter osv. De ser inte pappan de dagarna han jobbar dvs. Min bebis är väldigt närhetssökande och blir ledsen när jag lagar mat så behöver springa fram och tillbaka hela tiden under processen, när vi är själva gör jag därför mest mackor till mig själv eller någon tonfisk burk.
Jag har ingen i min närhet som avlastar mig under dagarna då vi bor lite utanför på landet, så ofta åker jag till min mamma i stan/möter vänner som bor ca 45 min ifrån och stannar där hela dagen/kvällen, går runt på stan, det underlättar oerhört för mig då bebis blir underhållen av att titta på människor/umgås med mormor/vänner. Men är väldigt svårt att få till de dagar jag måste ta hämta mannens tre barn, förbereda middag osv. Så det blir långa slitiga dagar.
Jag känner sådan enorm irritation för jag känner mig bortrövad från en mysig och lugn mammaledighet där jag kan mysa och bara rå om och lära känna min son, det enda året i mitt liv jag kommer vara mammaledig.
Är det rimligt att jag under mammaledigheten ska ta ansvar för mannens barn också då ?vi är en familj? eller är det som jag känner att han behöver vara hemma när hans barn är hos honom på pappa-veckor? I övrigt delar vi 50-50 på utgifter i hushållet nu även under mammaledigheten.
Jag är så överstimulerad och helt slut. Vill avbryta relationen för att jag känner att det skulle vara så mycket enklare om det bara var jag och min son.