Snart 5 år - inte helt blöjfri HJÄLP!

Jag är ingen expert men att bara prova två gånger låter ju som ingenting. Jag skulle nog meddelat honom vad som gäller och slutat med blöjan. Köpt madrasskydd och så får du tvätta kalsonger och sängkläder varje dag.

Vid femårsåldern kan det börja bli dags att lyfta frågan med BVC, även om behandling och remittering (för sängvätning) aktualiseras mer vid sexårsåldern. 

Testa åtminstone 14 nätter att ta upp barnet på toa innan du lägger dig och väldigt tidigt och se hur resultatet blir.

Jag kanske var otydlig men det var inte så att jag testade 1 natt och sedan gav upp? testade i ett par veckor varje gång men det gav sig liksom inte.

När jag läste om det stod det typ att man inte kan forcera fram det. Men vet inte vad som stämmer. Att de flesta barn slutar kissa på natten och att man då kan ta bort blöjan, så upplevde jag även att det var med dottern. Det var liksom aldrig några problem.

Med min son är blöjan tung varje morgon.
Jag har såklart pratat med honom men han säger ju själv att han försöker säga till när han blir kissnödig men att han inte vaknar när han blir det. Vill absolut inte att han ska känna skam men börjar bli lite fundersam, särskilt eftersom jag vet att det är andra pojkar i släkten som haft samma problem. 

Vi hade samma problem med dottern. Eftersom det funnits sängvätare på min sida så lät vi det vara så. Hon hade blöja på natten och vi provade utan i omgångar. En dag så bara släppte det. Tror att hon var kring 6 år då. Inga problem efter det.

Ts, om du googlar på sängvätning (eller enures) kan du hitta en hel del information från vårdrelaterade sidor. Flera av tipsen som dyker upp här är rent motbevisade. 

 

Ja jag läste mer på 1177 nu. 

Är det då fel att tänka att han får ha blöja på natten så länge som han själv tycker att det känns ok? Det verkar inte som att man får hjälp från vården förrän i 6 års åldern och han är ju bara 4 år än så länge. Jag tror ju att det är ärftligt och det verkar bekräftas av 1177 också. 

Pressa honom inte i något som han inte kan rå för. Han kan inte viljemässigt styra sin kropp i detta. Låt det vara tills ni får hjälp av vården istället och gör ingen stor sak av det. Inte rätt mot honom att behöva känna att han misslyckas natt efter natt. 

Nej, jag tycker inte det är fel att fortsätta med nattblöja. jag hade som sagt tagit upp det med BVC på femårskontrollen.

Har det likadant med min pojk, 4,5 år. Tänker att vi får kolla upp det om det inte löst sig när han fyller fem.

Om man kan hålla sig på natten har med nerver och hormoner att göra. Det går att träna med hjälp av enureslarm, ett sorts kallingar med sensor i som larmar nör det blir blött. Min dotter blev torr på natten med hjälp av sånt. Jag har för mig att man brukar säga att om barnet blivit sex år utan att ha blivit nattorr kan man söka vård. Din son är inte ens fem så jag ser inga som helst skäl till oro. 

Vi tränade bort sängvätandet när min dotter var åtta år, har jag för mig. Det var då hon själv ville göra det. Då hade vi tidigare varit hos läkare för att bara kolla att inget var fel. 

Förutom enureslarm kan man också äta minirin som minskar urinproduktionen. 

Att hålla på att ta bort blöjan hjälper inte det minsta. Hans kropp saknar de funktioner som behövs för det. Det är rent ut sagt elakt att utsätta honom för sånt. Om han inte vill ha blöja längre så finns det nattbyxor som ser lite mer ut som kallingar eller pyjamasbyxor.

Läkare och behandling är mitt förslag. Det kan bli ett lidande för barnet själv att inte kunna kontrollera detta.

Jag är själv jättearg för att inte min mamma tog mig till läkare för vissa saker när jag var barn, jag fick bl.a. gå och halta och ha ont av fotvårtor i flera år.

En kompis fick under stort trauma omskära sig vid 40 (!) för att han levt med smärtsam förhud hela sitt liv och knappt kunde ha sex, för det gjorde ont. Det borde så klart hans föräldrar ha sökt för redan när han var i förskoleåldern.

Bli inte en sån värdelös förälder som inte söker vård åt sitt barn, snälla.

Vårdens råd vid sängvätning är att söka vård när barnet är sex, sju år (och om det uppstår plötsligt). Fram till dess räknas det inte som ett problem utan inom normalspannet. 

Självklart ska föräldrar söka vård för sina barn när det är befogat. Men din kompis var ju vuxen under väldigt många år innan omskärelsen vid 40, han hade ju kunnat söka vård för detta väldigt mycket tidigare.