Vill egentligen inte ha mer än 1 barn

Jag tror att du har svaret om du tänker efter.
Och för det argument som du har, ditt enda, finns heller ingen garanti.
Dvs ett syskon är kanske inte alls din sons vän för livet.
Du kan få ett barn som har särskilda behov som begränsar möjligheten till den sortens interaktion.
Du kan få ett barn med så vitt skilda intressen och personlighet än din son så att de aldrig blir den sortens vänner.
Din son kanske träffar sin "bror" i grundskolan eller senare.
Syskon måste inte ha den rollen för varandra.

Det är enormt svårt att stå emot normen, och varje gång någon i mammagruppen blev gravid eller det var som "milstolpar" där våra äldre barn liksom var för gamla (lilla barnet började gå, skulle skolas in etc) uppstod vissa känslor av sorg. Men för oss övervägde fördelarna i många många år.

Det låter som att du har svaret på din egen fråga. 

Skaffa inte ett till barn om den enda anledningen är att du vill ge barnet ett syskon.

Måste ni fatta beslut om detta nu eller finns det tid att vänta?
Barnet är ju inte ens ett år än, det är självklart att man inte är sugen på ett till barn när man fortfarande är helt snurrig efter graviditet och förlossning och amning/matning ovanpå det. Många känner ju inte för en till förrän 3-4 år efter det första.

Ta det lugnt. Ingen kan tvinga dig till något du inte själv vill oavsett. 

Vi hade väldigt svårt att få barn, så vi hade nästan gett upp på grund av ålder när vi äntligen fick vårt enda.
Skulle vi ha försökt få fler hade det varit bråttom att dra igång nya IVF-behandlingar och det orkade vi inte.

När vårt barn var runt 5 år kände jag att det hade varit kul med en bebis, men då var det för sent för behandling i Sverige och _så_ sugen var jag inte att det var aktuellt men behandling utomlands. 

Nu när barnet går i skolan och har massa aktiviteter är det väldigt skönt att bara ha ett barn att skjutsa hit och dit. Det är flera av vännerna som också är ensambarn så barnet är inte ensamt i sin situation heller. 

Att barn blir vänner for livet är en illusion. De kan lika gärna hata varandra.

Skaffa inte fler om du inte vill ha fler.

Har världens förlossningsrädsla och har redan bestämt mig att inte föda naturligt, så jag skulle helst inte ens föda alls men om jag nu måste så får det blir ett. Jag tänker att hellre ha ett barn som man tar hand om bra än två och vara helt förstörd senare. Det är inte direkt så att det är påskägg, man kanske ska fråga sig, vad är poängen med att ha ett till barn? Skaffar vi det för att vi genuint vill ha två växande pluttar hos oss eller är det för att man vill ha någon så man inte blir ensam?

Har liksom aldrig fattat vad poängen är med att planera skaffandet av barn, de blir till så som de blir men liksom antingen så skaffar man bara en eller så har man andra begränsningar eller argument som gör att man fortsätter/väljer att inte fortsätta 

Jag är självisk och vill inte förstöra min kropp två ggr för ett barn, mitt liv är minst lika viktigt som alla liv som jag kan ha i mig så vad är poängen med att ha dåligt samvete över hur många barn man ska ha? 

Hej! 

syskon har inte varit självklart för oss, vår dotter blev akut sjuk efter förlossningen som blev ett trauma för oss sen fick jag förlossningsdepression och är livrädd för att få det igen. Vi har velat fram och tillbaka om ett syskon men längtan börjar komma mer och mer, vår dotter har precis fyllt 3 år så vi har väntat ett tag. 

vänta och se vad  ni känner om ett par år, det kanske ändras , eller så gör det inte det och då är det okej det med, man måste inte ha syskon, det behöver inte bli bättre. 

Vi hade bestämt oss för ett barn och det funkade bra. Men när barnet va 8 längtade vi efter ett till barn , och att få ge vårt barn ett syskon trots allt. Vårt barn saknade syskon , bara en i klassen va ensambarn också. Nu har vi en ettåring också och jag är så glad att vi skaffade ett till ! Trots åldersskillnaden är de sååå glada i varandra och det är värt allt !!! Att se dom ihop?.. ❤️

Jag är i samma sits. Förutom att min man gärna vill ha ett till och gärna ?innan han är för gammal? (Han är 36 nu). Jag orkar inte. Vill inte. Enda anledningen är i så fall att det är för dottern, nu 4 år, ska få ett syskon. Men det blir på bekostnad av att hon antagligen får en trött och sliten och ledsen mamma. Jag tror att jag har landat i att jag är fine med ett barn men är rädd att ångra mig när det är för sent?